Humle kan vara ursprunglig i delar av norra Småland på fuktig, näringsrik skogsmark (Karlsson & Edqvist 2007). Växten har dessutom odlats sedan medeltiden och använts vid framställning av öl för att få fram den bittra smaken; i detta fall är det honplantornas kottar som efterfrågas. Många av dagens förekomster är kvarstående från tidigare odling och då är växtplatserna ofta påtagligt torra. Idag odlas humle som prydnad, ofta planteras de dekorativa och yviga hanplantorna. Ett tidigt belägg av Harald Mohlin 1932 från en lund nära Kolstad by, Köping sn, visar en hanplanta vilket eventuellt kan tyda på en naturlig förekomst. Hanplantor odlades inte förr, helst försökte man utrota dem eftersom vindpollinerade och befruktade humlekottar saknade den rätta bitterheten.

I dagsläget växer humle som trädgårdsutkast, på jordhögar och stentippar. Den kan även ses i vägkanter, åkerrenar och kvarstående på ödetomter. Några få fynd ha gjorts i fuktiga skogsbryn på till synes naturliga lokaler. Intressant är att humle 2016 noterades på ruinen av Gråborg, Algutsrum sn. Från exakt samma lokal har J. W. Håkansson 1922 samlat belägg som finns på Riksmuseet. Kan humle verkligen ha kontinuitet där sedan nästan 100 år?

Humle är främst funnen på västligaste Öland, söder om Borgholm; påfallande tätt ligger fynden i området runt Färjestaden. På sydöstra Öland saknas den helt och norr om Borgholm tunnar fynden ut betydligt.

Numera odlas även japansk humle Humulus japonicus vilket kan leda till förväxlingar. Japanskt humle är ettårig, har fria stipler, blad med V-formad bas och bladlober som är sågade ända till basen. Humle är flerårig, stipler sammanvuxna, blad med U-formad bas och bladlober som inte är sågade ända ner till basen.

Kulturflykting och inkommen, bofast.