Nålstarr växer ljusöppet på fuktig mark, gärna med rörligt grundvatten. På Öland påträffas den i kalkkärr eller fuktängar där den helst växer uppe på tuvorna; nålstarr ses även utmed källdrag och i skogskärr. Många lokaler är hävdade genom bete och några har tidigare varit slåtterängar. Som mer udda miljö för Öland kan nämnas Knisa mosse, Persnäs sn, där nålstarr växer på gungflyet i mattor med vitmossor Sphagnum sp.
Nålstarr växer främst inom de större våtmarkskomplex som finns i Mittlandet. Många av dessa kärr har numera ett svagt eller helt obefintligt bete varför nålstarr riskerar att försvinna när igenväxningen fortskrider. På Stora Alvaret återfinns arten vid de större alvarträsken med omgivande, ofta välbetade kalkfuktängar där arten inte är hotad i dagsläget. Något svårförklarligt är att den är ganska ovanlig i den annars så artrika östra sjömarken. Kanske är markerna där generellt för torra för arten? Nålstarr minskar på dagens Öland, en minskning som redan noterades i Sterner (1986). Arten har främst missgynnats av utdikningar som dränerat landskapet samt upphörd hävd av våtmarker.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: på fuktiga ängar i socknen sällsynt. Tidigt belagd Runsten: A. W. Lund 1867 (OHN).
Utbredning
Funnen i 41 rutor = 43 %, tämligen allmän = 27 socknar (ej återfunnen Löt, Räpplinge och Ventlinge).
Sterner 1938 tämligen allmän = 30 socknar (Egby, Bredsättra och Segerstad 0); Sterner 1986 tämligen allmän "om ock numera något på tillbakagång."
Förändring: Minskande --
