Hårig stenros växer som andra vildrosor i svagt–måttligt hävdade torrängar, åkerrenar, skogsbryn och vägkanter. Påfallande ofta ses den i ruderatmiljöer som gamla stenbrott och sandtag. Däremot är den aldrig funnen i karster, ett ställe där man ofta ser den närstående kal stenros R. canina. Men några säkra bedömingar om eventuella skillnader i miljöval kan man inte dra av de få rapporterna.

Hårig stenros är endast noterad vid drygt 70 tillfällen vilket gör att det är svårt att dra någon säker slutsats om utbredningsmönstret på Öland. Den är främst funnen i Mittlandet och de tre nordliga socknarna Högby, Källa och Persnäs. Delvis är förklaringen att ett par flitiga inventerare samlat många belägg på norra Öland. Från Stora Alvaret är fynden få och då gjorda i ruderatmiljöer som gamla stenbrott och täkter.

Hårig stenros har blad som är håriga framför allt på undersidans nerver och rachis (bladets huvudaxel). Men bladen är inte alls lika tydligt håriga som hos hårig nyponros R. caesia.

Gammal, bofast.