Sumpnoppa växer på fuktig, öppen mark och anses ursprunglig i småvätar på alvaret samt i kanten av träsk och kärr; miljöer där den sällan återfinns idag. I stället ses växten på dagens Öland främst i kanten av åkrar, i fuktiga traktorspår, vid grävda bevattningsdammar och vattenhål där kreaturen trampat och gjort marken gyttjig. Den förekommer i sandtag, diken, trädgårdsland, fuktig sand på golfbanor och på tippade jordhögar. När friska betesmarker röjs eller skogar gallras är den snabbt på plats. Sumpnoppa nöjer sig även med att växa mellan gatstenar i de större tätorterna.
Sumpnoppa är väl spridd i landskapet. Endast i östra sjömarken samt på delar av Stora Alvaret ligger fynden något glesare. Skogsnoppa är kulturgynnad och förmår utnyttja de lämpliga miljöer som tillskapas i odlingslandskapet. Bedömningen i Sterner (1986) "i avtagande" har inget säkert stöd i den aktuella inventeringen.
Såvitt känt förekommer på Öland endast vanlig sumpnoppa subsp. uliginosum.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: på svackor i vägar där regnvatten stagnerat. Tidigt belagd Torslunda: Färjestaden O. Sillén 1876 (OHN).
Utbredning
Funnen i 66 rutor = 69 %; allmän = 31 socknar (ej återfunnen Egby och Bredsättra; nyfynd Långlöt, Gårdby och Hulterstad).
Sterner 1938 tämligen allmän = 30 socknar (Långlöt, Gårdby och Hulterstad 0); Sterner 1986 tämligen allmän "men något i avtagande."
Förändring: Oförändrad ± 0
