Morgonstjärna anses naturligt förekommande i Centraleuropa och Medelhavsområdet. Förr odlades den en del men knappast så idag. Den klarar att växa på något torrare lokaler än släktingen aftonstjärna O. nutans men då uteblir ofta blomningen och man ser endast stora bladmattor som breder ut sig. Morgonstjärna växer i vägkanter och påtagligt ofta i åkerrenar. Den ses vid kyrkogårdar, i betesmarker och glesare skogar. Ruderatmiljöer som jordhögar, stentippar och gamla sandtag hyser också växten. Ibland ses morgonstjärna kvarstående på ödetomter.

Morgonstjärna har en liknande utbredning som aftonstjärna dvs. söder om Borgholm och där främst utmed östra och västra landsvägarna; norr om Borgholm glesnar fynden ut. Det finns även en del fynd inom Mittlandet. Arten har ökat jämfört med Sterner (1938) då den främst angavs växa i åkrar, sällsynt även utmed järnvägsnätet. Idag ses morgonstjärna sällan i åkerkanter men är desto vanligare i kulturpåverkad gräsmark. Något tydligt samband mellan dagens fynd och gamla banvallen föreligger inte. Jämfört med Sterner (1986) antyds en ökning i statistiska analyser (Telfer).

Kulturflykting, bofast.