Vårstarr växer solöppet på torr, ganska mager och välhävdad mark, gärna på finkornigt underlag, som tidigt värms upp av vårsolen. Den är en karaktärsart för betade, stäppartade torrängar på Stora Alvaret, ofta med släktingen backstarr C. ericetorum i nära sällskap. Vårstarr växer även på sandgräshedar, glesa och luckiga skogar, klapperstensvallar vid havet och sandiga trädesåkrar. Ibland ses den längs skogsvägar, i betade hässlen och tuviga fuktängar. Vårstarr klarar även extrema miljöer som grusalvarens uppfrysningsmark. Arten är något kulturgynnad och ses i nyligen röjda betesmarker. Till skillnad från backstarr klarar vårstarr att växa även i yngre gräsmarker på lokaler som tidigare varit uppodlade och gödslade (Honor Prentice muntlig uppgift 2022).

Vårstarr är vanlig över större delen av Öland, mer jämnt utbredd än backstarr, och klarar sig bättre än släktingen i östra sjömarken och de nordligaste socknarna, Böda och Högby. Vårstarr är beroende av fortsatt hävd och skötsel av naturbetesmarker. Efter torrsommaren 2018 försvann den, åtminstone tillfälligt, från flera lokaler.

Vårstarr kan förväxlas med backstarr, de två växer i liknande miljöer och ibland tillsammans. Båda är småväxta med håriga fruktgömmen. Vårstarr bildar utlöpare och har gröna–blekbruna bladslidor. Nedre stödbladet är grönt och axfjällen har grön mittnerv. Backstarr saknar utlöpare och bladslidorna är rödanlupna. Nedre stödbladet är rödbrunt och axfjällen hinnkantade med ljus mittnerv. Någon gång har myror setts sprida frukter av vårstarr (Honor Prentice muntlig uppgift 2022).

Gammal, bofast.