nässelklocka
Campanula trachelium
Mer information om arten

Nässelklocka växer halvskuggigt, gärna på något kalk- och näringsrik mark i ädellövskogar, hässlen, mindre lundar, rikare barr- och blandskogar samt annan buskrik mark. En del av skogslokalerna uppges vara betade. Den är funnen i samtliga av de få kvarvarande slåtterängarna på Öland. Nässelklocka kan även växa solöppet i åkerkanter, vägrenar, gårdsmiljöer och sällsynt på ruderatmark som jordtippar. I betesmarker håller den sig till kanten av buskage och dyker upp efter att röjningar skett.

Nässelklocka är vanligast inom Mittlandet men växer på stora delar av Öland. På sydöstra delen av ön är det fortfarande glest med fynd men växten är numera funnen i samtliga socknar. På Stora Alvaret saknas den av naturliga skäl frånsett några fynd från horvor och större skogsdungar. Den förbuskning som skett av landskapet sedan Sterner (1938) har gynnat nässelklocka.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 2 juni 1741 då nässelklocka är en av alla de växter han räknar upp denna dag från Björnhovda änggärde nära Färjestaden (Linnæus 1745). Tidigt belagd Högby: B. A. Engström 1866 (OHN).

Utbredning

Funnen i 73 rutor = 77 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Segerstad och Ås).
Sterner 1938 allmän = 31 socknar "dock sällsynt på sydöstra Öland"

Förändring: Oförändrad ± 0

karta