Mellangyllen är ursprunglig i Portugal, vidare norrut till nordvästra Frankrike och österut till floden Rhen. Den inkom till Sverige under slutet av 1800-talet men var då tillfällig på sina lokaler. Först under 1980-talet uppmärksammades arten mer och hittades bl.a. på flera lokaler i södra Småland (Widgren 1990). Troligen har mellangyllen inkommit med orent frömaterial vid import av gräs- och vallfrö, oklart när. Därefter har den spridit sig ut i kulturlandskapet och växer idag i liknande miljöer som sommargyllen B. vulgaris; ofta ses de två arterna sida vid sida.

På Öland noterades mellangyllen första gången 1985 av Tommy Knutsson vid Gåssten, Smedby sn. Mellangyllen finns fortfarande kvar på primärlokalen och ytterligare något fynd föreligger från Öland. Växtplatserna kan beskrivas som frisk, näringsrik och störd kulturmark.

Mellangyllen känns igen på att alla stjälkblad är djupt parflikade (2–4 par) och de stora, i kanten håriga bladöronen. Även bladskivor och skaft är håriga. Blommorna är mindre än hos sommargyllen, och fruktskidorna är liksom hos strandgyllen B. stricta mer eller mindre tryckta mot stjälken. Sprötet på fruktskidan är kort, ca 1 mm, och jämntjockt. Hos sommargyllen B. vulgaris är de övre stjälkbladen hela eller endast grunt flikade och bladöronen är kala. Fruktskidans spröt mäter 2–3 mm och är jämnt avsmalnande.

Inkommen, bofast.