Hagfibbla är i södra Sverige den i särklass vanligaste bland hagfibblorna. Den förekommer norrut till Dalarna och Ångermanland. På Öland växer den på torr–fuktig, ofta mager och något kalkfattig mark på ljusöppna lokaler. Luckig ädellövskog, mosaikartade och betade hässlen, skogsvägar, bryn i gran- eller lövskogar samt glesa tallskogar kan hysa hagfibbla. Växten ses även på sand- eller klapperstenstränder, i slåtterängar, betade torrängar med enbuskar, gamla stenbrott och åkerrenar. Rikard Sterner noterade hagfibbla i björk- och ekängar, hassellundar, gamla stenbrott och utmed västra landborgsbranten. Flera belägg är samlade längs Ölands dåvarande järnväg.

Hagfibbla är spridd i de fyra nordligaste socknarna (Böda, Högby, Källa och Persnäs) där de många fynden till viss del speglar energiska inventerare som samlat många belägg. Växten är även funnen i västra kustskogen och Mittlandet. Hagfibbla finns kvar på sin sydligaste utpostlokal, Ottenbylund i Ås sn, där Rikard Sterner noterade den 1916. Sammantaget bedöms ändå en viss minskning föreligga vars orsak är igenväxande slåtterängar och upphört skogsbete som gjort de gamla växtplatserna alltför mörka. Jämfört med Sterner (1938) ses en minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).