Ringblomma härstammar troligen från södra Europa. Den är ettårig eller kortlivad perenn och odlas som prydnad. Ringblomma kommer mest ut som trädgårdsrens, självsår sig lätt och hittas tillfälligt på jordhögar och annan skräpmark. Ibland ses den i grusgropar, som ogräs i åkrar, vid bygator och på brännfläckar i betesmarker. På några större jordtippar och avfallsanläggningar har den hållit sig kvar kontinuerligt under tio år men troligen har nytt material påförts efter hand. Samtliga lokaler där växten noterats är starkt kulturpåverkade. Ringblomma ses främst på de västra delarna av mellersta Öland och där runt de större tätorterna. Norr om Borgholm är den ganska sällsynt.
Tillfälligt utkommen.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt belagd S. Möckleby: Degerhamn F. Ridderstolpe 1903 (S). Först publicerad: Aulin (1912). "Calendula officinalis L. Trädesåker söder om Resmo kyrka."
Utbredning
Funnen i 35 rutor = 37 %; tämligen allmän = 29 socknar (Böda, Föra, Alböke och Löt 0).
Sterner 1938 "ofta odlad, sällan förvildad på ruderatmark, kan hålla ut några år på lokalen om den inte förändras"; Sterner 1986 "ingenstans varaktigt förvildad."