Hallon växer på kvävehaltig mark i diverse skogsmiljöer: tallskog, blandskog, hässlen och ädellövskog. Arten förekommer i brynmiljöer, vägkanter, åkerrenar och på ruderatmarker (jordtippar och gamla sandtag). På hyggen kan den snabbt bilda stora och utbredda bestånd. Bland mer udda miljöer må nämnas Sjukällorna öster om Ekelunda, Sandby sn. Där växer hallon i svagt hävdad och ganska tunn alvarmo med enstaka enbuskar.

Utbredningen visar att hallon undviker de mest kalkrika miljöerna och de flesta fynden är gjorda i västra kustskogen söder om Borgholm samt på större, kalkfattiga sandfält (Rälla tall, Lindby tall och Köping tall). På Stora Alvaret är den sällsynt funnen i mindre skogsdungar. Hallon har ökat sin utbredning på Öland. Kanske är ökad tillgång på näringsrika miljöer en del av förklaringen? Numera är hallon även funnen i ett flertal mognande tallplanteringar på sydöstra Öland, ett område där arten tidigare saknades. Liksom förr är det glest med fynd norr om Borgholm innan man kommer upp till de nordligaste socknarna Böda och Högby. Odlade former av hallon har också förvildats på flera ställen men har inte särskilts från "vilda" förekomster. Former med gula frukter är noterade vid tre tillfällen. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss ökning i statistiska analyser (Telfer); vår bedömning är att ökningen är tydligare.

Gammal och kulturflykting, bofast.