foderlosta
Bromopsis inermis
Mer information om arten

Foderlosta är ursprunglig i östra Europa och delar av Asien. I Sverige har den från slutet av 1800-talet ingått i vallfröblandningar (Lyhagen 1991) men även såtts ut på järnvägsvallar (Hylander 1953) och därifrån spridit sig ut i landskapet. I nuläget är arten spridd och naturaliserad i Götaland, Svealand och delar av Norrland.

Foderlosta växer på de flesta typer av jordar, men föredrar soliga, torra–friska, mer eller mindre näringsrika marker som vägrenar, dikes- och åkerkanter, jordhögar och annan ruderatmark. Den ses ofta på sandiga lokaler och gynnas av att jordmånen är basisk. Som gammalt fodergräs klarar den årlig slåtter men kan även växa i ohävdad mark. På växtplatserna är den ofta beståndsbildande genom sina långa, underjordiska utlöpare som kväver all annan växtlighet. På Öland är foderlosta en av de få arter som kan konkurrera ut den i samma miljö så vanliga knylhavren Arrhenatherum elatius.

Foderlosta har närmast invasionsartat spridit sig i främst starkt kulturpåverkade marker på Öland. Från första fyndet i början av 1900-talet var ökningen måttlig, men enligt Sterner (1986) skedde en snabb expansion från 1970-talet "som följd av vägomläggningar explosivt spridd och numera, även utanför vägrenarna flerst. beståndsbildande". Idag stämmer den bilden än bättre och arten finns över hela ön och den sprider sig alltjämt längs Ölands alla vägar och åkerkanter. Till naturliga gräsmarker utanför odlingslandskapet som torrängar och alvarmarker har den ännu inte kommit, men den börjar på sina håll på östra sidan att nagga de naturliga och sandiga torrängarna, intill de större vägarna, i kanten. På Ölands strandängar, särskilt där det är lite blött, är den ovanlig.

Foderlosta är ett kraftigt, högvuxet, beståndsbildande gräs som något liknar raklosta Bromopsis erecta – för skiljaktigheter, se denna art. De båda arterna har en likartad utbredning på Öland och ses ofta på samma lokaler, särskilt i vägrenar. Längs vägen ner till kyrkan i Sandby socken (6273255 1550585) möts de i direkt kontakt och det ska bli spännande att se hur det kommer att gå. Eftersom foderlosta är beståndsbildande kommer den troligen att gå segrande ur den striden.

Inkommen kulturföljeslagare, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Mörbylånga: mellan Borgby och Mörbylånga i stor mängd A. Fries 1904 (LD & OHN). Först publicerad: Aulin (1912). "B. inermis Leyss. Borgholms kungsgård, vägkanter söderut, gärdesvägar."

Utbredning

Funnen i 77 rutor = 81 %; 33 socknar = allmän (nyfynd Segerstad).
Sterner 1938 tämligen sällsynt = 10 socknar (17 lokaler); Sterner 1986 allmän = 32 socknar.

Förändring: S 38 ökande ++; S 86 något ökande +

karta