Daggkåpor är dåligt anpassade till Ölands klimat och jordmån. För de flesta arter i släktet bjuder ön på alltför torra och kalkrika ståndorter; endast sammetsdaggkåpa A. glaucescens är spridd över större delen av ön. Efter Sterner (1938) har få personer ägnat sig åt daggkåpor på Öland. Flera fynd är tidigare gjorda längs västra delen av Öland där slåtter- och betesmarker nu vuxit igen eller äldre lokaler odlats upp, exploaterats på annat sätt eller bebyggts. Den luckiga och betade skog där Rikard Sterner gjorde sina fynd har lämnats för fäfot och blivit alltför mörk för att vara lämplig för daggkåpor. Släktet kräver en viss vana för att låta sig artbestämmas. Dessutom är plantor säkert bedömbara under en kort del av säsongen, på Öland från slutet av maj fram till midsommar. Daggkåpor som växer soligt och torrt får delvis ett annat utseende och blir då ofta omöjliga att artbestämma. Förutom sammetsdaggkåpa har endast fynd med granskade belägg eller rapporterade av inventerare med dokumenterad god kännedom om släktet tagits med på utbredningskartorna.