Italienskt rajgräs härstammar från södra och västra Europa. Gräset har förekommit i vallodling sedan slutet av 1800-talet, mer frekvent under 1900-talet. Dagens förekomster är tillfälliga och växten ses spridd längs byvägar eller kvarstående i åkerhörn och trädesåkrar. Italienskt rajgräs har även noterats i ruderatmiljöer: stentippar, jordhögar, vindkraftsfundament och dammkanter. I Sterners liggare finns kommentaren "tämligen allmänt odlad i insåningsfält".

Italienskt rajgräs är spridd över större delen av Öland men saknas av lätt förståeliga skäl helt på Stora Alvaret. Anmärkningen i Sterner (1986) att växten mest finns på västra delen av Öland stämmer inte med dagens utbredningsmönster; gräset är ganska jämnt fördelat mellan öster–väster samt söder–norr. Italienskt rajgräs kan inte med säkerhet anses som bofast då förekomsterna är av tillfällig natur och växten inte förefaller kunna sprida sig och etablera sig mer varaktigt på lokalerna.

Inkommen kulturföljeslagare, tillfällig.