Majveronika växer på frisk–fuktig, ganska öppen mark som är mager–måttligt näringsrik. Växten anges i Sterner (1938) som ursprunglig på havsstränder och i alvarvätar; idag är majveronika nästan helt borta på havsstränder men ses ofta i alvarvätar. Många av dagens växtmiljöer är starkt kulturpåverkade som kreatursstigar, traktorvägar samt annan störd och trampad mark. Fuktiga gräsmattor, åkrar och betade friskängar med gles vegetation utgör också växtplatser. Majveronika ses ibland på ruderatmark som jord- och stentippar. Sällsynt växer den i glesare löv- eller barrskog.

Utbredningen på Öland är jämnt fördelad med mindre luckor på delar av Stora Alvaret och i Böda Ekopark. Majveronika gynnas av åtgärder i kulturlandskapet som anläggande av bevattningsdammar, grävning av diken och röjning av betesmarker.

På Öland är endast underarten vanlig majveronika subsp. serpyllifolia funnen.

Gammal, bofast.