Hesperis härstammar från södra Frankrike och Italien. Den odlades åtminstone förr en del och förefaller ha lätt att sprida sig ut i naturlig vegetation. På Öland växer den ofta på grusig, öppen mark som klapperstensvallar utmed havet, i gamla stenbrott och grustag. Den är även funnen i ruderatmiljöer som jordtippar och platser med trädgårdsavfall. Någon gång kan den växa i vägrenar, åkerkanter och glesare tallskogar.
Hesperis är spridd över en stor del av Öland, rikligast nära tätorter som Borgholm, Färjestaden och S. Möckleby. På Stora Alvaret växer den i gamla stenbrott och på tippade jordhögar men går inte ut på den egentliga alvarmarken. På klapperstensvallar norr om Byxelkrok, Böda sn, har arten funnits sedan 1979 och har där än idag flera lokaler på de grusiga strandvallarna. Hesperis bedöms vara bofast på Öland och en viss fortsatt expansion kan ske till lämpliga miljöer.
Kulturflykting, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt belagd S. Möckleby: N. O. Sillén 1875 (OHN). Först publicerad: Scheutz (1881 a). "Hesperis matronalis L. Öl. Rälla, förvildad å åkerrenar."
Utbredning
Funnen i 55 rutor = 58 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 spridd = 22 socknar "förvildad vid gårdar, kyrkogårdar, avfallsplatser, vägrenar och grustag"; Sterner 1986 "ej alltför ovanlig"
Förändring: Ökande ++
