Östersjömålla är ursprunglig i östra–sydöstra Europa. Till Norden har den inkommit i slutet av 1800-talet med barlast och orent utsäde för att därefter etablera sig på kustnära lokaler. I Sverige är östersjömålla främst funnen på Öland, sparsamt förekommande på Gotland, i Skåne och östra Småland (Kalmartrakten). Många av de tidiga fynden på Öland, från 1930-talet och fram till 1961, är gjorda på sandiga banvallar och vid järnvägsstationer. En spridning utmed järnvägsnätet förfaller därför rimlig. Ett tidigt fynd är gjort i Borgholms hamn.

Östersjömålla växer idag i diverse sandiga, öppna marker där annan vegetation i princip saknas. Den är funnen på sandiga och uppsparkade partier i betesmarker, vid upplag för foderbalar, avfallsanläggningar, som trädgårdsogräs, i sandiga åkrar och gamla sandtag. Sällsynt är den även funnen på sandstrand med tångdrift.

Östersjömålla är ojämnt och glest spridd över Öland. Flest fynd är gjorda i de östliga och sandiga socknarna N. Möckleby–Gårdby–Sandby. Delvis kan den skeva fördelningen av fynd förklaras med att växten kan vara svår att känna igen och få ögonen på, det krävs en viss vana vid hur den växlar gestalt utifrån tillgången av näringsämnen på växtplatsen. Idag är den funnen i fler socknar jämfört med Sterner (1938) vilket delvis kan förklaras av att den uppmärksammas mer idag. Ytterligare en förklaring är att den inkommit relativt sent till Öland och därför varit under spridning under stora delar av 1900-talet. Många av nyfynden är gjorda på södra Öland där Åke Lundqvist inte var lika flitig besökare vilket förklarar luckorna i Sterner (1986).

Östersjömålla är oftast lågväxt, sällan över 40 cm hög, men kan på välgödslade lokaler vara betydligt större. Den avslöjar sin existens på att plantorna är rikt förgrenade från basen med mjukt uppåtsvängda sidogrenar. Bladen är långsmala, nästan otandade och med en typisk blågrön färg. Ofta är själva stjälken rödanlupen. Blomsamlingarna är tunna och axlika. Fröna är små, oftast runt 1 mm i diameter. Östersjömålla kan gro och växa upp när grävningar sker på gamla lokaler; fröna bevarar sin groningsförmåga efter flera år i jorden.

Inkommen kulturföljeslagare, bofast.