Långstarr växer på torr, kalkrik mark i glesa löv- eller tallskogar där den främst påträffas i skogsbryn, glesa snårmarker och utmed stigar. Men den är inte främmande för kulturpåverkade miljöer och ses även i betesmarker, vägrenar, åkerkanter, gräsmattor och rösen med kalksten. När tidigare täta skogar röjs och omförs till betesmarker kan den dyka upp tillfälligt.
Utbredningen sammanfaller med områden med rikare skogar och följaktligen saknas långstarr på det skogfattiga sydöstra Öland. På Stora Alvaret och i de magra barrskogarna längst upp i norr är det av lättförklarliga skäl glest med fynden. Långstarr gynnas av den förbuskning som skett av landskapet så länge igenväxningen inte går alltför långt.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Wahlenberg (1824–26) "Öland här och där". Följande tidiga fynd är publicerade av Samuelsson (1933). Köping: Lundegård M. G. Sjöstrand (utan årtal). Borgholm: N. F. Ahlberg 1860 (LD). Torslunda: N. F. Ahlberg 1860 (S).
Utbredning
Funnen i 60 rutor = 63 %; allmän = 31 socknar (ej återfunnen Segerstad; nyfynd Sandby).
Sterner 1938 allmän = 31 socknar (Sandby och Gräsgård 0).
Förändring: Oförändrad ± 0
