Kalktallört växer på ganska näringsfattig mark med viss kalkpåverkan. Den ses främst i hässlen som gärna får vara betade och även i ädellövskog eller blandskog. Sällsynt är den noterad från kalkpåverkade tallskogar. Kalktallört förefaller klara även störda miljöer och växer i sandtag, vägkanter och på gamla banvallar. Den står ut med miljöer som andra växter har svårt att fördra. Som ett exempel växer kalktallört vid Degerhamn, S. Möckleby sn, på slagghögar med rödfyr rika på tungmetaller.
Kalktallört växer främst inom Mittlandet. Den är sällsynt längst i norr i Böda sn där den till stor del ersätts av vanlig tallört H. monotropa. Kalktallört noterades på få lokaler i Sterner (1938) och det är möjligt att den igenväxning och beskogning som skett i Mittlandet har gynnat växten. Jämfört med Sterner (1938) antyds en ökning i statistiska analyser (Telfer).
Sällsynt har färgformen f. rubella noterats där hela växten, i stället för den vanliga gulvita färgen, är rosa–röd (Bohlin & Nordin 2001). Nedan tecknas samtliga fynd av röd tallört på Öland.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad: Lindman (1926). Tidigt belägg som är granskat Böda: Ramsnäs J. Lagerkranz 1892 (S) det. Torbjörn Peterson 2003.
Utbredning
Funnen i 21 rutor = 22 %; spridd = 17 socknar (ej återfunnen Persnäs och Torslunda; nyfynd N. Möckleby, Gårdby, S. Möckleby och Ås).
Sterner 1938 funnen i 9 rutor = 9 %; sällsynt = 5 socknar (i liggaren 10 socknar fram till 1954); Sterner 1986 tämligen sällsynt = 12 socknar (nyfynd Källa, Persnäs, Föra, Runsten och Vickleby; ej markerat Högby, Sandby och Kastlösa).
Förändring: S 38 något ökande +; S 86 oförändrad ± 0
Lokaler
Högby: Vedby landvinning ÅL 1981 . Högsrum: Högsrum kyrka 900 m SV, liten ädellövskogsdunge KGB 1986, ej återfunnen UBA & TGn 2015. N. Möckleby: Dörby VSV nära stenmur, vid traktorväg som går genom lövskog 627836 155084 UBA & TGn 2009.
