Taxasida

piggfrö

Lappula squarrosa

(Retz.) Dumort.

piggfrö är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

piggfrö är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • piggfrö
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Lappula squarrosa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lappula squarrosa (Retz.) Dumort.
Svenskt namn
piggfrö
icelandic
Íguljurt
norwegianBokmal
sprikepiggfrø
norwegianNynorsk
sprikjepiggfrø
Finskt namn
kyläsirkunjyvä
finlandSwedish
piggfrö
Danskt namn
Småhaget pigfrø
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-07-09
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art, nu utgången.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Tillfällig på barlast. - 2 (2).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1565 Lappula squarrosa (Retz.) Dum.

Syn.: L. myosotis Moench

This species originates from the steppes of SE. Europe and W. Siberia. It has now spread as a weed over large areas of the northern hemisphere and also to S. Africa. Thus, its present distribution is circumpolar (Hultén, Circumpol. II, p. 226 and map 217). In S. Europe subsp. heteracantha (Ledeb.) Chater is distinguished. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 365.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Piggfrö har inte rapporterats från Halland sedan 1960, då växten samlades i Ölmevalla Åsa av Örjan Nilsson. Av äldre uppgifter att döma uppträdde den tillfälligt i hamnområden och liknande miljöer. – Ahlfvengren (1924): sällsynt i södra och mellersta Halland.

Arten härstammar sannolikt från sydöstra Europa och västra Asien (Hulten 1985) och har oavsiktligt införts till Sverige under historisk tid.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Starkt kulturberoende konkurrenssvagt ogräs i åkrar, vid kvarnar, hamnar och järnvägar, noterat i 12 socknar och odlat vid Fallhyttan i Kvistbro 1958 (S. Junell, GB).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Enda uppgift: Ljusnedal: Låssenborg (nu överdämt) vid Lossens SÖ ände (17D 4a, Birger 1908a, S). Fyndet gjordes 1905.


Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

23; utöver ovannämnda uppgift sporadiska fynd i alla regioner från mitten av 1800-talet t.o.m. början av 1950-talet.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: sannolikt gammal och bofast, men i allmänhet obeständig på enskilda lokaler.
Förändring och hot: har säkert aldrig varit vanlig men var fram till 1930-talet konstant känd från ett par tiotal aktuella lokaler spridda över alla slättområden och därefter tycks en drastisk minskning ha skett. Av de aktuella lokalerna är det endast i Rinkaby som ett större antal individ observerats under flera år. Nationellt rödlistad (EN).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Piggfrö har sin huvudutbredning i sydöstra Europa och sydvästra Asien men är spridd med kulturen till en stor del av Europa och Nordamerika. Arten växer på torr, grusig eller sandig mark med gles växtlighet och är kalkgynnad. I Sverige är den möjligen ursprunglig på vittringsgrus på Ölands och Gotlands alvarmarker, men i övrigt är den inkommen. Vissa förekomster, särskilt i städer, kan vara från 1600-talet eller ännu äldre, men de flesta är relativt sentida och beror troligen till stor del på import av spannmål. I Småland fanns de tidigaste förekomsterna dels i städer (Kalmar Kalmar och Växjö Växjö), dels i de ganska kalkrika trakterna i norra Kalmar län och vid Vättern. Fynd efter ca 1850 är spridda över ett större område men saknas från de magra områdena i väster och söder.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 41 rutor. – Gammal kulturföljeslagare; bofast i Jönköping Gränna och Visingsö samt förr i Kalmar Kalmar, i övrigt tillfällig.
Piggfrö betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Piggfrö härstammar från stäppområden i sydöstra Europa och västra Sibirien. Som åkerogräs har växten spridit sig med frövaror över en stor del av norra halvklotet. I Sverige har den tillfälligt dykt upp i de flesta landskap.

Piggfrö växte under 1900-talet som åkerogräs, på järnvägsvallar, i vägkanter och på murverk; i dessa miljöer är den numera i princip försvunnen. Fynden på alvarmark verkar då ha varit i klar minoritet. Idag växer piggfrö främst i så kallat grusalvar, i samma miljö som kvartetten åkerogräs småtörel Euphorbia exigua, rödmire Lysimachia arvensis, småsporre Chaenorhinum minus och mjukdån Galeopsis ladanum. Växtplatserna är soliga, periodvis fuktiga men torkar snabbt upp under försommaren och saknar konkurrerande växtlighet. Högar med skrotsten efter kalkbrytning är också växtställen för piggfrö. Vid tre tillfällen är växten funnen i avvikande miljöer; på en sandig skjutvall, i en röjd alvartorräng med enbuskar och på ruinerna av en fornborg.

Piggfrö har en tydlig tillbakagång på Öland men några undantag finns. På nordöstra delen av Stora Alvaret, i Gårdby och Sandby sn, har flera nyfynd gjorts under inventeringen. Även öster och väster om Möckelmossen växer piggfrö på några rika lokaler. Vid de stora, gamla kalkstensbrotten i S. Möckleby sn är växten funnen på högar med skrotsten. Det finns gamla fynd från murarna vid Borgholms slott, vid ruinerna av Bårby borg och Ismantorp borg. På fornborgen Gråborg återfanns växten 2016 efter flera decenniers frånvaro, enda aktuella fyndet utanför Stora Alvaret. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Öppen, ofta vinterfuktig miljö med bar grusmark eller kalkjord, förmodligen ursprunglig på alvar och hällmark; även i glesa åkrar, på bleke i utdikade myrar, torrängar och skräpmark. Eisen & Stuxberg (1869) angav arten som allmän, och Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”H. o. d.”. I dag är den betydligt mer sällsynt än så.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Sannolikt inkommen via import av spannmål och hönsfoder. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal inkomling, uppträdde årligen i Göteborg (Fries 1945 och 1971), numera tillfällig. Öppen kulturmark, fanns tidigare i hamnar, vid kvarnar, på tippar och upplag, kanske också spridd med gräsfrö. Nationellt hotad art (VU sårbar). Mycket sällsynt, funnen på en lokal.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Piggfrö är en ettårig art som oftast växer på grusig eller sandig öppen jord på avfallsplatser, stadsgator och i hamnar. Arten har minskat starkt under 1900-talet.

Europa, Främre Asien, kulturspridd till andra delar av världen. I Sverige nästan hela landet, mest tillfällig.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket sällsynt i Uppland. Rödlistad. 10 kartblad, 10 kvadranter.
Piggfrö växer på sandiga kulturmarker, såsom stationsområden, upplagsplatser, vägkanter och skräpmarker.
Förändring - 86 %. – Besprutning och makadambeläggning på banvallar och stationsområden har gjort att piggfrö har minskat kraftigt. Framtiden får utvisa om den efter 90 år på Uppsala Centralstation fortfarande kommer att ha livsrum i Uppsalas Resecentrum, som började byggas 2007.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Piggfrö har troligen kommit in med kulturen i sen tid. Arten angavs första gången 1845 från Gävle hamn där den sågs av Carl Johan Hartman. Troligen blev den bofast i Gävle först under senare delen av 1800-talet. Från denna tid fram till 1900-talets första hälft är elva lokaler kända. Den angavs som tillfällig på flera lokaler. Under inventeringen har piggfrö bara hittats mycket sparsamt en gång och arten får nu betraktas som försvunnen.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Piggfrö blommar från skogsstjärnans till linneans tid. Bladrosetter övervintrar gröna. Piggfrö sågs i gammal tid på 12 ställen i Hälsingland, mest i hamnar och på barlastplatser. Under vår inventering hittades arten bara på bangården i Arbrå, intill en lastkaj vid den nedlagda industrin Forsbro ylle, som spann ull och vävde filtar. Fröna fastnar i djurpäls och torde ha kommit med ullen. Spinneriet lades ned 1985. Piggfrö observerades mellan 1989 och 1996, i minskande mängd. Förmodligen försvann arten på grund av upphörd tillförsel av frö i förening med igenväxning av bangården.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Collinder (1909): på barlast flerstädes.