mellanlusern

Har uppgetts från Västerås S Nya kyrkogården [1850-talet] (Wall manuskript) och Sala (Iverus 1877 så som M. sylvestris). Inga belägg har anträffats.

Mellanlusern är en fertil hybrid som är bofast i landskapet. Den växer på liknande ståndorter som gullusern.

Hybrid mellan gullusern och blålusern, odlad foderväxt.

Se även foderlusern Medicago sativa.

Ny bofast hybrid mellan gullusern och blålusern; den har uppstått där underarterna växer tillsammans, men även odlats liksom blålusern och har sedan spridit sig i landskapet.

(M. falcata × sativa)
Status: spontant uppkommen bland föräldraformerna och ofta spridd oberoende av dessa men även odlad som foderväxt och förvildad. Först uppgiven 1842 från ”mellan Ullstorp och Benestad” (JPPe i LD).
Förändring och hot: ökning med 16-31 %.
Kommentar: ett synnerligen variabelt hybridderivat med blomfärger från gräddvitt över gräsgrönt till mörkt violettblått eller nästan svart.

M. sativa ssp. falcata × sativa ssp. sativa, M. ×varia
Denna hybrid, som är fertil, uppstår lätt där gullusern och blålusern växer tillsammans. Dessutom odlas den som vallväxt och förekommer som kvarstående och förvildad på ungefär samma sätt som blålusern – på åkerrenar, igenlagda åkrar, vägkanter och grusplaner samt vid hamnar.

Mellanlusern är den fertila hybriden mellan gullusern M. falcata och blålusern M. sativa; numera räknas de alla tre som underarter av foderlusern M. sativa. Mellanlusern uppstår lätt där föräldrarna möts och är dessutom ofta odlad som vallväxt. Mellanlusern växer främst i vägrenar, åkerkanter och ruderatmiljöer (jordhögar, stentippar och grusplaner). Sällsynt är den funnen på sandstränder, ohävdade eller betade torrängar och i trädgårdar.

Mellanlusern är vanlig över stora delar av Öland. Den följer den odlade marken och förekommer i de flesta byar. Växten saknas på Stora Alvaret förutom utmed de tvärvägar som går från väster till öster. Mellanlusern har en tydligt ökande trend och är en av vinnarna i dagens odlingslandskap.

Eftersom mellanlusern är en fertil hybrid kan återkorsningar ske vilket ger upphov till en hel färgpalett med blommor i gult, grönt, blått, brunt eller nästan svart, ofta med en viss strimmighet. Baljan är vriden 1–2 varv. Under inventeringen har det vi tolkat som gullusern haft nedliggande, småväxta plantor med rent gula blommor och baljor lätt vridna som en halvmåne; växtplatserna är främst torra naturbetesmarker. Hos blålusern är plantorna högvuxna, upprätta, med rent blåa blommor och baljor som är vridna > 2 varv; växtplatserna är åkrar, vägkanter eller av ruderatkaraktär.

Inkommen och spontant uppkommen hybrid, bofast.

Spontan hybrid, bofast.
Mellanlusern växer mest på vägkanter men även på åkerrenar, torrängar, soptippar och annan ruderatmark. På en del av sina lokaler kan den ha uppstått som spontan hybrid mellan gullusern och blålusern; på andra kan den vara vegetativt inkommen med jord från växtplatser med mellanlusern; vad som är vanligast vågar vi inte bedöma.

Blommorna på mellanlusern visar stor variation i färg, från blekt gul till mörkt svartviolett, ofta i smutsiga färgtoner med övergångar från en färg till en annan.

Johansson (1897) bedömde att mellanlusern förekom ”Flerst.”. Nu är den betydligt vanligare. På öns vägkanter är den förmodligen den vanligaste underarten.

Mellanlusern är en fertil hybrid som uppstår spontant där gul- och blålusern växer tillsammans, men den odlas också som vallväxt, numera i betydligt större utsträckning än blålusern. Den förekommer kvarstående och förvildad på liknande ståndorter som blålusern. Förmodligen är hybriden något förbisedd.