Epilobium roseum
grendunört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
grendunört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga foton finns för detta taxon.
Inga nycklar finns för detta taxon.
Grendunört är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer ganska sparsamt på fuktig, näringsrik mark - i lövträdsridåer vid åar och bäckar, i åker- och vägdiken samt vid märgelhålor. Något enstaka fynd har gjorts på torr, kulturpåverkad mark.
Larsson 1859.
Kalkgynnad fuktängsväxt. Flera av bestämningarna är osäkra.
1364 Epilobium roseum Schreb.
This species occurs mainly in C. Europe and scattered eastwards into Asia. It is reported from Iceland (casual?). The map is certainly incomplete as to Asia. In SE. Europe, Caucasus and eastwards another taxon in also distinguished, viz. subsp. subsessile (Boiss.) Raven.
Gammal bofast art.
9; sällsynt, delvis tillfällig; funnen främst på Mälarslätten men har i gynnsamt klimatläge (invid Kolbäcksån) visat sig beständig i Nedre Bergslagen (lokal 2). Sydlig, liksom föregående kalkgynnad men inte i lika hög grad. Utbredningstyp: S9? (S6?).
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: B, granskare KAO, AOr och MGu.
Grendunört växer på fuktig till våt, närings- och basrik jord. I Småland är den funnen i betade kärr, på sötvattensstränder och i diken men även i starkt kulturpräglad omgivning som gårdsplaner, trädgårdsland, växthus, tippar och utfyllnader.
Grendunörtens tillbakagång är påfallande men svår att förklara. Någorlunda naturliga lokaler har troligen försvunnit i stor skala genom dikning och igenväxning. I och med det har rekryteringen till mera tillfälliga lokaler på starkt kulturpräglad mark uteblivit, så att arten försvunnit även från dessa miljöer. Kanske har även konkurrensen från amerikansk dunört E. adenocaulon, en under sent 1900-tal starkt ökande art, spelat in.
Grendunört växer i alsumpskog, blandskog med källflöden, i ädellövskog samt fuktig tallskog på alvarmark. Fynden är ofta gjorda i skogsbryn eller längs stigar, ibland på störd mark. Något enstaka rapport föreligger från öppen, fuktig betesmark. Till skillnad från andra arter i släktet finns få fynd från ruderatmark och rosendunört finns bara uppgiven vid två tillfällen från denna miljö; som ogräs i handelsträdgård respektive på en jordtipp.
Grendunört är ovanlig på Öland och har en klar västlig utbredning med fynd från Högsrum sn och vidare söderut till Smedby, där den främst växer i fuktiga skogar av olika slag. På östra sjömarken finns enstaka fynd i fuktiga betesmarker. I Mittlandet är den funnen längs diken och bäckar. Ett enda fynd är gjort på Stora Alvaret, i en fuktig talldunge. Fynden ligger idag något glesare än i Sterner (1938) men arten har samtidigt flyttat sin nordgräns på Öland. Torrläggning av landskapet och dagens tätare skogar har missgynnat grendunört som inte förmått kompensera bortfallet genom att växa i ruderatmiljöer. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en viss minskning.
Gammal, bofast.
Inkommen, bofast.
I rabatter och planteringar; även i diken, vid Ireå i åbrinken i sand och klapper, på St. Karlsö vid stranden. Förekomsterna visar hög kontinuitet: i Visby från 1906 (men olika lokaler från ett år till ett annat) och på St. Karlsö från 1936 (på samma plats). Troligen inkommen i början av 1900-talet.
Grendunört växer på fuktig eller våt, näringsrik lerjord i kärr, utefter bäckar, vid sjöstränder och diken. Arten tycks ha gått tillbaka avsevärt sedan förra inventeringen, vilket kan bero på att den blivit utkonkurrerad av amerikansk dunört och/eller rosendunört, som båda växer i samma miljöer som grendunört och har ökat avsevärt. Den kan också vara förbisedd, därför att den försvinner i mängden av amerikansk dunört. Mest har grendunörten gått tillbaka i norra delen av landskapet och längst i söder, där den förut var vanlig vid Göta älv.
Grendunörten växer på fuktig mark, ofta där grundvattnet är rörligt som i diken med strömmande vatten, bäckflöden och källbevattnade högörtängar. Arten växer vanligen på lokaler som under 1900-talet invaderats av amerikansk dunört och har antagligen minskat genom konkurrens från denna art.
Europa, Västasien. I Sverige upp till Gästrikland.
