
majveronika
Veronica serpyllifolia
majveronika är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

majveronika är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- majveronika









Inga nycklar finns för detta taxon.
Närkes flora
Allm. i fukt-, frisk- och torrängsvegetation i hela området där igenväxningen inte är för kraftig. Den gynnas av gödsling i gräsmattor och kring lagårdsbackar.
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Flora över Dal
Allmän
Hallands Flora
Majveronika är förmodligen ursprunglig men vi har inga observationer av den i naturlig vegetation. Den mycket kulturgynnade, fleråriga arten växer både torrt och fuktigt. Vanliga ståndorter är mer eller mindre blottad jord i betesmarker, även kraftigt gödslade, samt närfållor och många andra typer av mark med hårt slitage. Vidare finner man den ofta på trädesåkrar och vägkanter samt i gräsmattor och nyrensade diken.
Ångermanlands flora
Trivialart
Härjedalens kärlväxtflora
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Västmanlands Flora
Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Floran i Skåne.
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: såvitt känt förekommer endast underarten V. s. subsp. serpyllifolia i landskapet.
Smålands flora
Funnen i 1386 rutor; tidigare uppgifter från 173 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig (men starkt kulturgynnad).
Ölands flora
Majveronika växer på frisk–fuktig, ganska öppen mark som är mager–måttligt näringsrik. Växten anges i Sterner (1938) som ursprunglig på havsstränder och i alvarvätar; idag är majveronika nästan helt borta på havsstränder men ses ofta i alvarvätar. Många av dagens växtmiljöer är starkt kulturpåverkade som kreatursstigar, traktorvägar samt annan störd och trampad mark. Fuktiga gräsmattor, åkrar och betade friskängar med gles vegetation utgör också växtplatser. Majveronika ses ibland på ruderatmark som jord- och stentippar. Sällsynt växer den i glesare löv- eller barrskog.
Utbredningen på Öland är jämnt fördelad med mindre luckor på delar av Stora Alvaret och i Böda Ekopark. Majveronika gynnas av åtgärder i kulturlandskapet som anläggande av bevattningsdammar, grävning av diken och röjning av betesmarker.
På Öland är endast underarten vanlig majveronika subsp. serpyllifolia funnen.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Ursprunglig.
Frisk mark: betesängar, kulturbeten, fuktiga åkerkanter, ängen, trädgårdar, väg- och dikeskanter samt körvägar; även i bleke i vätar. Andelen provrutor med majveronika är relativt hög; arten är ojämnt spridd och är särskilt vanlig längst i söder och sydost. Johansson (1897) angav frekvensen ”H. o. d. … Helst på sandjord”. I dag har vi ungefär samma frekvens.
Endast vanlig majveronika ssp. serpyllifolia är känd från Gotland.
Bohusläns Flora
Majveronika växer på torr till fuktig, gärna lerig jord, som är blottad eller glest bevuxen och gärna trampad eller störd på annat vis. Man finner den i betesmarker, även gödslade sådana, i hällmarker, på åkrar och trädor, på grusplaner och utefter vägar och stigar samt i dikeskanter och annan kulturmark.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Upplands flora
Almq. Allmän till odlingsgränsen i skärgården; i yttre skärgården sällsynt.
Majveronika förekommer i betesmarker, på fuktängar och åkermark, vägslänter, skogsbilvägar och skräpmarker.
Gästriklands flora
Den vanligaste följeväxten är revsmörblomma (31%) följd av vitklöver, groblad, maskrosor och brunört. Majveronikan blommar samtidigt med skogsstjärna, syren och liljekonvalj.
Hälsinglands flora
Majveronika växte på jord som hade grävts upp vid en arkeologisk utgrävning vid Grannäsen, Alfta, men inte i skogen intill. Den finns i fröbanken i skog (Granström 1986) men inte i fröbank vid strand (Skoglund 1990) Den kan finnas rikligt i fröbanken i köksträdgårdsland. Majveronika börjar blomma i vitsippans tid och har omogen frukt i linneans tid, men fortsätter i mindre utsträckning att blomma till mjölkens tid.
Medelpads flora
Arten är vanlig i nygjorda diken men också pionjär på torra vegetationsfria vägkanter och vändplaner. Särskilt ser man den längs nyare skogsbilvägar. Mest växer den på mullfattiga jordar, och den är vanlig även i magra, sura trakter.
I naturlig vegetation uppträder majveronikan vid skogsbäckar på vegetationsfattiga ytor nära vattnet. Den tilltar vid kulturpåverkan av bäckarna, finns på fuktiga stigar i skogsmark och är vanlig t.ex. i fuktiga körskador på hyggen. Till synes naturligt växer den även på en sandig skogssjöstrand vid Torp Skallsjön och i en ravinbäck vid Liden Nilsböle. Även dessa naturliga populationer tillhör samma ras som den kulturspridda formen (enligt genomgång av insamlat material HL).