Taxasida

mellangyllen

Barbarea intermedia

Boreau

mellangyllen är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

mellangyllen är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • mellangyllen
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Barbarea intermedia
Vetenskapligt namn, fullständig form
Barbarea intermedia Boreau
Svenskt namn
mellangyllen
norwegianBokmal
frynsevinterkarse
norwegianNynorsk
frynsevinterkarse
Danskt namn
Randhåret vinterkarse
Foton
Patrik Engström
Gåssten 2024-05-07
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Mellangyllen har sitt ursprungsområde i sydvästra Europa. Den har med människans hjälp spritts norrut, bl a till Danmark, där den naturaliserats och är under spridning (Hansen 1981). I Sverige har arten på allvar uppmärksammats under 1980-talet med fynd i Skåne, Blekinge, Halland, Småland och på Öland (Widgren 1990). Det äldsta svenska belägget är från Uppsala botaniska trädgård utan årtal (herbarium E. Fries i UPS). Andra gamla fynd finns från Växjö 1894, Göteborg 1910 och 1921 (Hylander 1971).

Till Halland verkar mellangyllen ha inkommit och spritts med hjälp av vägtrafik och jordtransporter, kanske även med frövaror. Den tvååriga arten är endast funnen på nyligen störd mark - vägdiken, jordslänter och jordhögar. I Danmark och kanske också i Småland anses arten vara införd med gräs- och klöverfrö (Pedersen 1958, Widgren 1990).

Arten är sannolikt under spridning i landskapet.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Inkommen med vallfrö eller andra gräsfrön (Widgren 1990) och etablerad, bl.a. vid Djupafors i Ronneby.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: på okänt sätt inkommen men på några lokaler snabbt etablerad och bofast. Först uppgiven 1925 från Osby (Hall det. PLa i LD) men därefter först 1981 från Brunnby (JKt det. TKa i LD).
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare SSp.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Mellangyllen, som är inhemsk i västra Europa och Centralafrikas berg, har troligen kommit till Sverige med frövaror vid skilda tillfällen. De svenska fynden var dock mycket få fram till 1980-talet, när arten dök upp i Skåne, Småland och Halland samt på Öland och visade sig etablerad och vanlig i ett begränsat område i Alvesta Blädinge och Växjö Skatelöv (Widgren 1990). Den är nu påträffad inom ett ganska stort område söder om Växjö och även på andra håll i landskapet. Arten växer främst på vägkanter, i trivial kulturbetesmark och i gamla grustag, men den påträffas också på dikeskanter, i vallodlingar och trädgårdsland. Biotopkraven liknar dem hos sommargyllen, och denna art finns i regel på lokalerna med mellangyllen.
Funnen i 32 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta. Spridd och lokalt vanlig inom ett område söder om Växjö, i övrigt mycket sällsynt men troligen något förbisedd. – Bofast sentida inkomling.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Mellangyllen är ursprunglig i Portugal, vidare norrut till nordvästra Frankrike och österut till floden Rhen. Den inkom till Sverige under slutet av 1800-talet men var då tillfällig på sina lokaler. Först under 1980-talet uppmärksammades arten mer och hittades bl.a. på flera lokaler i södra Småland (Widgren 1990). Troligen har mellangyllen inkommit med orent frömaterial vid import av gräs- och vallfrö, oklart när. Därefter har den spridit sig ut i kulturlandskapet och växer idag i liknande miljöer som sommargyllen B. vulgaris; ofta ses de två arterna sida vid sida.

På Öland noterades mellangyllen första gången 1985 av Tommy Knutsson vid Gåssten, Smedby sn. Mellangyllen finns fortfarande kvar på primärlokalen och ytterligare något fynd föreligger från Öland. Växtplatserna kan beskrivas som frisk, näringsrik och störd kulturmark.

Mellangyllen känns igen på att alla stjälkblad är djupt parflikade (2–4 par) och de stora, i kanten håriga bladöronen. Även bladskivor och skaft är håriga. Blommorna är mindre än hos sommargyllen, och fruktskidorna är liksom hos strandgyllen B. stricta mer eller mindre tryckta mot stjälken. Sprötet på fruktskidan är kort, ca 1 mm, och jämntjockt. Hos sommargyllen B. vulgaris är de övre stjälkbladen hela eller endast grunt flikade och bladöronen är kala. Fruktskidans spröt mäter 2–3 mm och är jämnt avsmalnande.

Inkommen, bofast.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Mellangyllen är tillfälligt inkommen från södra Europa. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tillfällig, inkomling från södra och centrala Europa. Påträffad på 2 lokaler i 2 rutor.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Sentida inkomling funnen en gång. , Gävle, Strömsborgsvägen, trottoarkant mot villatomt, 2 ex 2002 (PST, !ThK).