brokförgätmigej

Gammal bofast art.

Uppgiften om förekomst av denna art i Sala (DAHLGREN 1911) återtas av DAHLGREN (1923): " Myosotis versicolor finnes ej."]

1554 Myosotis discolor Pers.

Syn.: M. versicolor Sm.

This mainly European species has a suboceanic tendency of distribution. The population on Madeira and the Canary Is. is distinguished as subsp. canariensis (Pitard) Grau. The species is favoured by agriculture. It has been introduced for instance into S. Africa, India, N. America and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 364.

Brokförgätmigej är en gammal, sannolikt kulturberoende växt. Den ettåriga, ljusälskande och konkurrenssvaga arten växer både torrt och ganska fuktigt på mer eller mindre glesbevuxen mark - åkerrenar, trädesåkrar, betesmarker (här ofta i anslutning till hällar eller sand- och grusfläckar), vägrenar, slänter, gräsmattor, tipplatser och fyllnadsjord.

Sydlig sandmarksväxt. Vallfröinkomling?

Vestergren 1930.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 16–30 %.
Kommentar: såvitt känt förekommer endast vanlig brokförgätmigej M. d. subsp. discolor i landskapet.

Brokförgätmigej härstammar från de västra delarna av Europa och i Norden har den en sydvästlig tyngdpunkt. Till Sverige är den främst inkommen under 1800-talet, troligen med vallfrö.

Brokförgätmigej växer på torr–frisk, helst något näringsrik mark. På Öland är de vanligaste växtmiljöerna betade torrängar eller tuviga frisk–fuktängar där den växer på toppen av tuvorna, gärna där växttäcket är glesare. Sällan påträffas den i ruderatmiljöer såsom nyanlagda bullervallar, grävda dammar eller tippade jordhögar. Den är några gånger noterad nära havet i glesbevuxna sanddyner, som rabattogräs och i vägkanter. I Sterner (1938) framhålls åkrar som viktiga växtmiljöer; idag ses brokförgätmigej mycket sällan i odlade grödor och som åkerogräs är den i försvinnande.

Brokförgätmigej har idag liksom förr en klart västlig slagsida med flest fynd från Glömminge sn i norr till Kastlösa i söder. Intressant nog saknas den helt på norra halvan av Stora Alvaret medan den har flera fynd på den södra delen. På sydöstra Öland börjar växten att dyka upp och en expansion kan skönjas. Från Borgholm och norrut är det liksom tidigare glesare mellan observationerna, undantaget Persnäs och Föra sn där det finns en ansamling av fynd. Sammantaget förefaller brokförgätmigej ha blivit vanligare på Öland. Den är troligen inkommen till ön under 1800-talets första halva och har därefter spridit sig över ön. Kanske är expansionen nu avslutad? Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Inkommen, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, torr, sandig, mest kustnära miljö: torrängar, strandängar (ofta på myrtuvor), enbuskmarker och slåttermark. Aktuella fynd föreligger bara från södra och mellersta Gotland, i huvudsak nära kusten; på västra sidan norrut till Vivesholm i Sanda (GI) och på östra sidan norrut till Snabben i Östergarn (UG; även Wö i LD). Johansson (1897) angav arten som ”Sälls.”, vilket gäller även i dag. Brokförgätmigej har emellertid sedan mitten av 1950-talet gått starkt tillbaka i det inre av mellersta Gotland, vilket framgår när man jämför kartan över aktuella fynd med motsvarande lokallista (se nedan).

Brokförgätmigej växer exponerat på frisk till torr jord med relativt glest växttäcke. Man finner den i öppna betesmarker och hagar, särskilt kring berghällar samt i åkerkanter, på trädor, vägrenar och torrbackar, ibland också på jordhögar och utfyllnader. Arten har blivit vanligare sedan förra inventeringen framför allt i landskapets nordligare delar.

Brokförgätmigej är en höstgroende ettårig, konkurrenssvag och betesgynnad ört. I Sörmland växer den på bara jordfläckar, oftast i torrbackar på kalk, i naturbetesmarkernas torrare partier, men också i fuktig sand med relativt ytligt grundvatten bland hirsstarr, hundstarr, krypven, sumpförgätmigej och andra örter. Arten är ibland långvarig på sina växtplatser men bestånden varierar starkt från år till år. På lokalen i Frustuna-Kattnäs finns den vissa år i mängd, andra år är den helt osynlig. Arten är förmodligen inkommen med frövaror (vallfrö eller spannmål).

Europa, Nordafrika, Mindre Asien. I Sverige upp till södra Uppland.