glansnäva

1273 Geranium lucidum L.

This species is restricted to Europe and adjacent parts of Africa and Asia. There seems to be a gap in the distribution in N. Central Europe. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 262.

Gammal bofast art.

Glansnäva är ursprunglig. Den ettåriga arten växer i näringsrik miljö i lundar och snår samt på lövskuggade klippor, block och vittringsgrus i anslutning till bergbranter och bergkullar. Ett par rapporter finns från trädgårdar.

Myrin 1832.

Kalkgynnad växt i mullrik jord vid Vättern (Kierkegaard 1932) och vid Hjälmaren (Hartman 1879) men där är den under 1980-talet sedd närmast på Tokenöns strandhällar i Södermanland. Orimlig är uppgiften om en förekomst vid Åby gård vid Karlslund i Ånsta (Andersson 1994), om inte odlad av Tore Hansson. Att den skulle stå oupptäckt vid Trystorps ekäng till nutid tycks också egendomligt. Införd även här av Hansson?

2; Mälarområdet: Ängsö Kalvholmen (Wall hos FRIES 1844) -(WALL 1852: "på Kalfuolmens norra sida ymnigt") -73 (A. N. Afz., LD, S, UPSV) -1965 (Nordin, UPS: K-holmens Sydöstra-udde, strandhällar och beskuggad häll inne i lunden, tämligen riklig, endast sedd steril). - Skogslåglandet: Sala " Sala" 1894 (Wall., VÄ)(†).

Sydlig art med svensk N-gräns vid Upplandskusten, inne i landet på Långholmen ovan (Salaförekomsten troligen tillfällig). Utbredning i Skandinavien närmast sydligt suboceanisk (jfr Dianthus armeria), i Kontinentaleuropa suboceanisk-mediterran. Utbredningstyp: S13.

Glansnäva växer i frisk, mull- och humusrik jord på lövskuggade berghyllor, klippor och block, särskilt i branter eller steniga sluttningar. Typiska växtplatser är lövskogsraviner, hassellundar och de små lindbackarna i östra Smålands kulturlandskap. Den kan också förekomma på odlingsrösen i lövskog. I skärgården återfinns glansnävan även i mera öppna lägen, t.ex. bland block eller på marken under enbuskar.

Glansnäva växer halvskuggigt på kalkpåverkad och stenig mark. Den är vanlig i karster och kalkstensbranter där den är ursprunglig. I betesmarker hittas glansnäva främst i odlingsrösen och längs kalkstensmurar. Även fornminnen som domarringar, gravrösen och fornborgar kan hysa växten. Glansnäva växer även i ruderatmiljöer som stentippar och gamla stenbrott. Sällsynt ses den vid betongfundament, i vägrenar och åkerkanter. Det är påfallande hur hårt bunden växten är till kalksten av olika slag och utseende. Även ett mindre odlingsröse i en idag tät lövskog hyser oftast glansnäva, kanske en relikt efter ett tidigare mer öppet landskap. På vår grannö Gotland uppges, kanske lite överraskande, att glansnäva är sällsynt (Johansson m.fl. 2016).

Glansnäva är spridd över stora delar av Öland. Den är vanlig på Stora Alvaret, delar av Mittlandet och längs västra stenkusten. Det finns några svårförklarliga luckor i utbredningen exempelvis längst i söder, Ås sn. Områden fattiga på kalksten som de stora tallskogarna i Köping och Gärdslösa sn samt Bödas barrskogar är nästan tomma på fynd vilket är begripligt. Glansnäva förefaller klara sig väl på dagens Öland.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Växer öppet till skuggigt bland klippblock, i klintmiljöer och kalkkullar samt i karstsprickor; även på alvarmark och klapper. Sedd 2007 efter renovering (2006) av jordkällarens tak i Fyrbyn på Gotska Sandön, Fårö. I samband med renoveringen utplanterades fetknoppar och fetblad (Sedum, Phedimus) för att täcka sandytorna på taket. Vitblommiga plantor är noterade från Fårö, Ajnens, 1929 (Fries 1934).

Enligt Johansson (1897) förekom glansnäva ”Sälls.” i tre delområden, ett västligt, ett östligt och ett nordligt. Dessa förhållanden stämmer ganska bra än i dag, även om det norra området nu ligger mer mot nordost. På många av de äldre lokalerna, bl.a. Linnés primärlokal, har glansnäva hållit sig kvar fram till våra dagar, men det finns också ett antal äldre lokaler varifrån den inte återrapporterats.

Glansnäva växer solöppet eller i halvskugga på klipphyllor och block i lövskogar och lundar, i lövskuggade rasbranter och vid bergrötter, oftast i närheten av basrika bergarter eller på skaljord. Man kan också finna den i stenmurar och rösen, i hällmark och på vägkanter. Den uppträder mycket ofta tillsammans med stinknäva.

I Sörmland tämligen allmän till mindre allmän längs kusten och på de större skärgårdsöarna, sällsynt eller saknas i inlandet – (10%). Glansnävan är ettårig och växer i skuggiga bergsskrevor på lövmull, i skärgården ofta bland block i mer öppet läge. Arten är kalkgynnad och beroende av milt vinterklimat och växer vanligen nära havet eller större sjöar. Den påträffas ofta på samma lokaler som lundbräsma och desmeknopp.

Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige främst i Götalands och Svealands kusttrakter.