Taxasida

rödmålla

Oxybasis rubra

(L.) S.Fuentes, Uotila, & Borsch

rödmålla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

rödmålla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • rödmålla
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Oxybasis rubra
Vetenskapligt namn, fullständig form
Oxybasis rubra (L.) S.Fuentes, Uotila
Svenskt namn
rödmålla
norwegianBokmal
rødmelde
norwegianNynorsk
raudmelde
Finskt namn
punasavikka
finlandSwedish
rödmålla
Danskt namn
Rød gåsefod
Foton
Patrik Engström
Uppsala 2007-09-15
Anders Delin
Voxnabruk, Voxna 2013-08-30
Calle Ljungberg
Mörlunda kompostgård, Sm 2020-09-06
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

679 Chenopodium rubrum L.

This widespread species has a discontinuous circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. II, p. 304 and map 295). It has been frequently introduced into N. America (locally Mexico), S. America and S. Africa. The distribution, especially in Asia, is incompletely known. In western N. America a native taxon, subsp. humile (Hook.) Hult., also occurs.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Rödmålla är en kulturgynnad art som också förekommer i naturliga miljöer på havsstränder. Den ettåriga, konkurrenssvaga och starkt kvävegynnade mållan trivs på samma ståndorter som blåmålla Chenopodium glaucum, dvs tångvallar och tånggödslade sandstränder, inte alltför moderna och välskötta gödselstäder samt någon gång ruderatmark. Vanligen uppträder den inte lika rikligt som blåmållan och åtminstone på havsstränder finner man som regel bara enstaka individ. På stränderna till en nyanlagd reningsdamm vid reningsverket i Halmstad bildade den dock rika och frodiga bestånd redan några månader efter det att vattnet släppts på (1993). I Halland är den så vitt vi vet inte sedd i trädgårdsland.

Rödmållan minskar i inlandet på grund av att de gamla, läckande gödselstäderna ersatts av moderna gödselbrunnar.

Publicerad som Chenopodium rubrum - rödmålla

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Gödselstadsväxt med samma behov och historiska utveckling som blåmållan, men vanligare än denna. Den fortgående utarmningen efter jordbrukens nedläggning har drabbat växten. På städernas förr gödselbemängda gator var den vanlig (Gellerstedt 1852, Hartman 1866). Rödmållan är nu täml. sälls. i Närke vid kvarvarande gödselstäder och upplag i anslutning till djurhållning och tillfällig i planteringar och komposter och vid reningsverk samt årligen vid trädgårdstippen i Ånsta (Lindström 2002d).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Huvudsakligen införd med barlast, troligen endast tillfällig. - 7 (5).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Ännu spridd-tämligen allmän i SÖ. och Östra Västmanland upp i Nedre Bergslagen, starkt knuten till sammanhängande kulturområden. I Skogslandets skogsbygder liksom i hela Västra Bergslagen sällsynt (enstaka lokaler säkerligen förbisedda!). Den mot NV hastigt avtagande frekvensen torde endast till en (mindre) del bero på ett hårdnande temperaturklimat. Har i Nedre Bergslagen på lokal 21 varit bofast i minst ett 50-talet år och syns för nuvarande vara vital på sin högst belägna lokal i Övre Bergslagen (22). Troligen är spridningen ofullbordad (Jämför nedan). Detta antagande stöds av, att arten både i Värmland - där den hittills bara förekommer sparsam längst i S - och i Dalarna till största delen invandrat mycket sent (ALMQ. 1949, HÅRD AV SEGERSTAD 1952). Klimatskärpningens betydelse därmed oviss. Utbredningstyp: S2 (atypisk) (pS1).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Larsson 1851.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 31–45 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Rödmållan kräver liksom blåmållan (som den ofta har sällskap med) kväverik, öppen jord. Den är vanligast vid och på gödselstäder men påträffas ganska ofta även i stallgödslade trädgårdar och potatisland, på ladugårdsplaner, jordhögar och utfyllnader. På soptippar kan den ibland uppträda i stor mängd. Den ses även på industritomter och i hamnar (förr uppträdde den på barlast). Under 1800-talet tycks den ha trivts på den tidens gödselbemängda stadsgator – åtminstone angav Scheutz (1864) den från ´gator´ med lokalerna Jönköping och Växjö Växjö; Forsander (ms 1821–60) antecknade den 1821 i Växjö ´på gatan utanför Dahlbergs´. – Några gånger är rödmållan sedd på tånggödslade havsstrandängar, och i Västervik Loftahammar Askhällarna (7H1b 2242) växte den 1992 uppe på ett klippigt skär (RK).
Funnen i 263 rutor; tidigare uppgifter från 59 rutor. Ganska vanlig längst i sydost samt öster och söder om Vättern, i övrigt mindre vanlig eller sällsynt. – Ursprunglig (på havsstränder), i övrigt en gammal kulturföljeslagare.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Rödmålla anses ursprunglig på havsstränder där den växer på uppkastad tång eller direkt på sandstranden. Hårdbetade, gyttjiga och trampade stränder, gärna med sötvattensutflöde, hyser ofta växten. Även steniga och grusiga stränder klarar den av; där kan den bli dvärgväxt och svår att känna igen. Rödmålla är vanlig i ruderatmiljöer såsom gödselhögar, jorddeponier, rötslam, soptippar, gamla stenbrott och grävda bevattningsdammar. Ibland ses den i gårdsmiljöer, på ladugårdsplaner och åkrar; i den sistnämnda miljön kan den uppträda rikligt tillsammans med fodermajs. På många lokaler växer rödmålla tillsammans med blåmålla Oxybasis glauca.

Rödmålla är vanlig över stora delar av Öland, speciellt längs den östra kusten, där den har en nästan kontinuerlig utbredning från Bödabukten uppe i norr till Ås sn längst nere i söder; den saknas endast längs den milslånga Bödabukten. Däremot är Ölands nordvästra kust alltför exponerad för att vara optimal för rödmålla. På Stora Alvaret är det glest med fynden men den kan växa på högar med jord eller gödsel som tippats på alvarmarken. Eutrofieringen av landskapet har gynnat rödmålla.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig. 
Rödmålla är vanlig på sandiga havsstränder och strandängar, på tång. I det inre av Gotland är den mindre allmän (ca 150 km2-rutor) vid gödselstäder, åkrar (vid ett tillfälle i mängd på trädesåker), diken, trampad och välgödd betesmark, företrädesvis i något fuktiga miljöer. Riklig vid returvattendammar som anlagts under senare år.

Rödmålla är ojämnt fördelad på Gotland: den saknas på nordvästra Gotlands utsatta klipp- och klapperstrand, och i det inre av Gotland är den knuten till jordbruksområdena. Englund (1942, inventeringar 1928–36) karterade rödmållans dåvarande utbredning på Gotlands stränder (förutom på Gotska Sandön). Hans karta visar 131 lokaler, vilket kan jämföras med dagens 196 km2-rutor inom samma område. Efter Englunds inventeringar har rödmålla spritt sig till Näsudden i Näs och till Fårö, och i det inre av ön har rödmålla ökat starkt i frekvens.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Rödmålla är en gammal kulturföljeslagare. Den växer på blottad, kväverik jord vid gödselstäder, i trädgårdsland, på jordhögar, utfyllnader, tippar och avfallsanläggningar, sällan på havsstränder. Tillsammans med tomat och kapkrusbär är den karaktärsart för rötslam. Här är det inte ovanligt med exemplar på över en och en halv meter, medan arten på andra ställen kan vara knappt en decimeter hög.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Troligen gammal inkomling, finns sällsynt på havsstränder, oftare vid gödselstäder, på gårdsplaner och soptippar, ibland i rabatter och på annan kulturmark, kvävegynnad. Minskande på grund av att små gödselstäder försvinner. Mindre vanlig till sällsynt. Spridd i hela landskapet. 167 lokaler i 126 rutor (15 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Asien, Nordamerika. I Sverige i Götaland och Svealand samt utefter norrlandskusten. I Sörmland mindre allmän. Jämnt spridd i landskapet – (10%). Rödmållan växer ofta i samma miljöer som blåmållan, men medan blåmållan mest håller till på trampade ytor fordrar rödmållan mer skyddade lägen för att utvecklas väl. Den växer därför främst uppe på gödselhögar och vid dräneringsdiken och gropar med gödselvatten. Från dessa förekomster sprids den med gödsel till trädgårdsland, där den i brist på nytillförsel tycks vara obeständig. I Oxelösunds skärgård förekommer rödmållan rikligt vid fågelgödslade hällkar på flera fågelskär, säkerligen spridd från ogräsförekomster. På liknande sätt kan den förekomma på näringsrika sjöstränder, t.ex. vid Öljaren. Förr var rödmållan ett karakteristiskt inslag i städernas rännstenar och förorenade diken och pölar (Wikström 1840) men den har nu helt försvunnit från sådana miljöer. Liksom blåmållan var rödmållan vanlig i Sörmland ännu på 1960-talet. Den minskar nu snabbt genom att växtplatserna utplånas.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Rödmålla har sydlig utbredning i Sverige med stabila förekomster norrut till Uppland, men den är känd som tillfällig ända till Norrbotten. Mindre allmän i landskapet. 227 kartblad, 331 kvadranter.
Rödmålla, som i Sydsverige är en av tångvallarnas karaktärsarter, är i Uppland med få undantag känd enbart från kväverika kulturmiljöer som trädgårdsland, trädesåkrar, ladugårdsbackar, gödselstackar, komposthögar, tippar och skräpmark. Den rapporteras av Almquist (1929) även från driftrika stränder.
Förändring - 26 %. – Rödmålla har gått tillbaka, framför allt på grund av att gårdsmiljöerna städats och gödselhanteringen förändrats, så att de artrika gödselstackarna blivit mycket sällsynta.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Rödmålla är en växt som kommit in med kulturen. De äldsta uppgifterna är från 1830-talet. Arten fanns då kring den gamla hamnen i Gävle och på stadens gator. Den försvann från gatorna när renhållningen förbättrades. Den har vid flera tillfällen under 1800-talet kommit in med barlast till hamnarna i Gävle och Axmar men arten kan möjligen ha varit bofast i landskapet ännu tidigare.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Rödmålla är ettårig. Inga gröna delar övervintrar. Av arten föreligger, liksom av blåmålla och lönnmålla, ett fåtal fynd i äldre tid och lika få under vår inventering. Den uppträder på avloppsslam liksom blåmålla och i rabatter liksom lönnmålla. I Bränta i Ljusdal växte den både uppe på slamhögarna och på planen mellan högarna, till skillnad mot blåmållan som bara fanns på planen. Denna skillnad mellan arterna beskrivs även av
Rydberg & Wanntorp (2001). Till rabatter tycks rödmålla komma från handels­trädgårdar. Dessutom har den hittats vid avfallstippar.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Rödmålla är nyligen funnen tillsammans stora bestånd av andra mållor på rötslamshögar vid en matjordstillverkning i Timrå. Tidigare också funnen på barlast.