nässelklocka

1758 Campanula trachelium L.

This species occurs as a native and adventive plant in most of Europe (except N) and adjacent parts of Africa and Asia. It has been favoured by clearings. Fl. Eur. 4/1976, p. 88 distinguishes, besides subsp. trachelium, subsp. athoa (Boiss. & Heldr.) Hayek on the Balkan peninsula (not marked on the map). The species has been introduced into N. America and New Zealand.

Nässelklocka är ursprunglig men även odlad som prydnadsväxt och ibland förvildad. I någorlunda naturlig vegetation växer den på mullrik mark i lövskogar och bryn, gärna vid vattendrag. Den vanligaste kulturstandorten är vägkanter. Enstaka fynd har gjorts vid diken och på avfallsplatser.

Ojämnt förekommande, spridd–täml. allm., nästan bunden till kalk och rester av landskapets forna lövängsområden. Segerströms (1932) fann den mkt sälls. i Hammar och Lerbäck.

Nässelklocka växer i gläntor och bryn av ängslövskogar, glesa hassellundar, ekhagar, åkerdiken, alléer, uppe i landsvägsmurar och blockrösen, på banvallar m.m. Ovanliga växtplatser var en betad fuktäng vid Svartkärr i Vintrosa 1989 liksom en fullt exponerad, kalkrik sandjordsträda V om Marieberg i Asker 1991.

Under senare år har bestånd om 30-tal ex. setts vid bl.a. Botåsen i Hackvad, vid Ässbroskälet i Asker och Karlslund i Längbro. Ännu fler, men oräknade, fanns vid och N om Skogstorp i Asker överallt efter vägen 1993 samt i Höglundatrakten i Tysslinge 1998.

Gammal bofast art.

Cirka 70 lokaler i Mälarområdet; en (reliktisk) lokalgrupp i Salas kalkområde och en (d:o?) ströförekomst tillsammans med hassel i Västerfärnebo (Skogslåglandet); tre gamla (reliktiska eller sent kulturspridda) förekomster i Nedre Bergslagen: två i kalkområden, en antingen vid kalkbrott eller i dåvararande, SÖ-vänd slåtteräng med hassel och lind (lokal 9). Numera oviss i Bergslagen. Utpräglat sydlig, värmekrävande art. Utbredningstyp: S10.

Myrin 1832.

Ej känd nordligare i landet. -3 (2).

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %. Påfallande långlivad på gamla lokaler men sällan etablerad på nya.
Kommentar: vitblommiga former är mycket sällsynta.

Nässelklocka växer halvskuggigt, gärna på något kalk- och näringsrik mark i ädellövskogar, hässlen, mindre lundar, rikare barr- och blandskogar samt annan buskrik mark. En del av skogslokalerna uppges vara betade. Den är funnen i samtliga av de få kvarvarande slåtterängarna på Öland. Nässelklocka kan även växa solöppet i åkerkanter, vägrenar, gårdsmiljöer och sällsynt på ruderatmark som jordtippar. I betesmarker håller den sig till kanten av buskage och dyker upp efter att röjningar skett.

Nässelklocka är vanligast inom Mittlandet men växer på stora delar av Öland. På sydöstra delen av ön är det fortfarande glest med fynd men växten är numera funnen i samtliga socknar. På Stora Alvaret saknas den av naturliga skäl frånsett några fynd från horvor och större skogsdungar. Den förbuskning som skett av landskapet sedan Sterner (1938) har gynnat nässelklocka.

Gammal, bofast.

Ursprunglig, även förvildad.
Nässelklocka växer halvöppet till mer slutet, i frisk miljö: lövskog, lövridåer, ängen, lövklädda kalkkullar samt i väg-, dikes- och åkerkanter nära lövskog. Exemplar med vita blommor förekommer sällsynt: Fide (Larsson 1994), Grötlingbo (Fries 1932) och Gammelgarn 1926 (N. Fries i LD).

Vi bedömer att arten är naturlig på södra Gotland, norrut till Fröjel–Gerum–Etelhem samt i Viklau–Vänge–Sjonhem. I övriga delar av Gotland är den även sedd i parker, i trädgårdar, på skräp- och jordhögar samt annan ruderatmark, vilket antyder förvildning från odling (ca 25 rapporterade förekomster). Johansson (1897) angav ”H. o. d. på s. v. Gotl.” (nordligaste lokaler i Vänge, Atlingbo och Follingbo). Detta stämmer bra med dagens situation för de naturliga förekomsterna.

Nässelklocka växer oftast i halvskugga på frisk till torr, näringsrik mulljord med skalinslag. Man finner den i bland- och lövskogar, både triviala och ädla, ofta i sluttningar, branter och bland block samt i randskogarnas täta buskridåer mot den öppna marken. Dessutom förekommer nässelklocka ibland i högvuxen vägkantsvegetation.

Nässelklocka blommar i mjölkens tid. Inget grönt övervintrar. Den är inte funnen som sannolikt spontan i Hälsingland, men på ett fåtal ställen intill bebyggelse och där länge kvarstående, samt på ett ställe på ruderatmark.