piggtistel

Hallsberg Hallsberg rangerbangården 489 576, 10 ex 1961, 1 ex 1962, 1 ej blommande ex 1965 (Dalhielm 1984, ms).

1; Skogslåglandet: Sala "Sala" (Thorvall enligt SAMUELSSON 1925). Rätt bestämd? Förekomsten, som givetvis var ytterst kortlivad, utmärkt hos HULTÉN (1950, 1971). - Efemerofyt. Xenofyt. Sen neofyt.

Piggtistel är inte sedd i landskapet under 1900-talet och de fåtaliga, äldre noteringarna gäller säkert tillfälliga fynd. Theorins (1865) uppgift att arten skulle förekomma på flera ställen i Hasslöv och Ö. Karup är inte trovärdig.

Piggtistel är en sydlig, kalkgynnad, tvåårig art som växer på öppen, kulturpåverkad mark.

1858 Carduus acanthoides L.

This species is mainly restricted to Europe, where it is native but also adventive in outlying, especially North European localities. It has been introduced into SE. Asia, N. and S. America, Australia and New Zealand. For the distribution in Europe, see also Kazmi in Mitt. Bot. Staatssamml. Mi.inchen 5/1964, map p. 518.

Tillfälligt inkommen, bl.a. på barlast och sannolikt bofast.

Införd med barlast, sannolikt endast tillfällig. - 5 (5).

Piggtistel är ursprunglig i en stor del av Europa men i de nordligaste delarna främst spridd som adventivväxt. I vårt land bedöms den som ursprunglig i Skåne och på Gotland. På Öland är den troligen inkommen under 1800-talet med import av frövaror.

Piggtistel växer solöppet på varm, torr, kalkrik och grusig mark. Vanliga växtmiljöer är utmed de större vägarna och speciellt rikligt dyker den upp efter grävarbeten eller skrapning av vägkanten. Piggtistel ses också i gamla grustag, ruderatmark (stentippar) samt i åkerkanter och på trädor. Den taggiga växten ratas av kreaturen och har noterats i några betesmarker, särskilt rikt blommande efter röjningar. Torrsommaren 2018 gjorde att flera nya lokaler upptäcktes sommaren 2020, bland annat i torrängar på Stora Alvaret där den inte tidigare noterats.

Piggtistel är fortfarande ganska ovanlig på Öland och främst funnen utmed väg 136, från Räpplinge sn söderut till Glömminge. Den är också funnen i södra delen av Mittlandet, för övrigt glest spridd i landskapet. Piggtistel är oftast tillfällig på sina lokaler. Jämfört med Sterner (1938) har en ökning skett som återspeglar att arten är sent inkommen och att den i början av 1900-talet inte hunnit inta alla lämpliga lokaler. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Inkommen, bofast.

Gammal kulturföljeslagare.
Öppen, torr miljö, gärna på kalk: betesmark (ratas av djuren), både naturlig och på tidigare åker, alvar och kalkkullar; även gårdsmiljöer, skräp- och soptippar, jordhögar, grustag och annan ruderatmark. Plantor med vita blommor förekommer sällsynt: Hemse, Visby (Lénström 1888), Ljugarn, Hangvar (Fries 1932). Arten är sällsyntare i de södra och nordöstra delarna av Gotland. Äldre fynd föreligger från 43 platser, och piggtistel ökade kanske något under 1900-talet. Verkligt rika förekomster finner man i huvudsak på betesmark, och sådana är nog färre i dag än på Wahlenbergs tid.

Piggtistel är en sentida inkomling som är bofast i några sydliga landskap. I Bohuslän har den endast förekommit tillfälligt. 

Piggtisteln är funnen några gånger som tillfälligt inkommen på ruderatmark.

Europa. I Sverige främst i Skåne och på Gotland, annars mest tillfällig.