blåsuga
Ajuga pyramidalis
Blåsuga växer på torr eller måttligt fuktig, näringsfattig jord och föredrar låg vegetation. Den uppträder oftast enstaka eller i små grupper. Vanligast är arten i snårkanter, lövbryn, dungar och gles löv- eller blandskog samt i ogödslade betesmarker. Den påträffas också vid småvägar och stigar. Blåsugan gynnas av bete men minskar då marken kvävegödslas.
Funnen i 1335 rutor; tidigare uppgifter från 271 rutor. Mycket vanlig utom längst i sydväst, där arten är mindre vanlig. – Ursprunglig.
Funnen i 1335 rutor; tidigare uppgifter från 271 rutor. Mycket vanlig utom längst i sydväst, där arten är mindre vanlig. – Ursprunglig.
Första fynd
Först omnämnd som småländsk i en handskrift av Linné (ms 1728) under namnet Bugula och först publicerad av Linné (1741a) under namnet Consolida media, på svenska käringeruta; i båda fallen utan lokaluppgift. En sådan, kring Eksjö Eksjö, gavs först i Öländska Resa (Linné 1745b).
Bygdenamn och bruk
skoborste (Hultsfred, Blackstad; Bruce ms 2), skoputsare (Mulseryd; J. Christoffersson ms 1993b); skräddare (Svenarum; J. Christoffersson ms 1993b); haröra (Hallingeberg; Bruce ms 2). Äldre namn är kärlingeruka (Västervik; Holmberger 1780) och brudgran (Fryele; Forsander ms 1810b). Med dån Galeopsis, plistrar Lamium och klövrar Trifolium delar denna art namnet sugor (barnen sög nektar ur blommorna; Vide 1966).
Variation
En form med blek grönska och vita blommor är traktvis inte sällsynt. I mellersta delen av Kalmar län är den vanligare än huvudformen. Någon gång ser man arten med rosa blommor.
