Vingginst förekommer spontant i Sydeuropa och södra Mellaneuropa norrut till södra Belgien. I vårt land odlas den någon sällsynt gång som prydnadsväxt. Den är ett ris med märkligt utseende. Stammarna är utplattade, bandlika och gröna; med tiden lägger de sig ner och slår rot, och på det sättet kan vida bestånd bildas. De gula blommorna sitter i täta, axlika ställningar i grenspetsarna.
Vid Fröseke växer vingginsten i ljungrik torräng med glest trädskikt och dominerar över stora ytor. Huvudlokalen ligger inom ett f.d. parkområde som lämnats till fri utveckling, men genom fröspridning har växten även etablerat sig utanför detta.
Första fynd
Funnen 1988 av Lennart Stenberg och Lennart Persson i Uppvidinge Älghult Fröseke 250 m V landsvägsbron (5F2j 3638), f.d. park. Kvar i mängd 1999 (ThK, belägg i S). Först publicerad från denna plats av Mossberg & Stenberg (2003), med avbildning. – Detta är hittills den enda lokalen i Norden.
Utbredning
Funnen i 1 ruta (se primäruppgifter); ingen tidigare uppgift. – Förvildad; bofast.