Lundsmörblommor är egentligen en artgrupp inom Ranunculus auricomus-komplexet (se under majsmörblommor). I Småland representeras denna artgrupp av en enda småart, R. elatior, som i övrigt finns som spontan i Uppland och södra Gästrikland, på Åland och närmaste finska fastlandet samt i Estland och Lettland. Förekomsten i Småland utgör alltså en märklig utpost. Den småländska växten ansågs en tid utgöra en egen småart, R. cassubicus ssp. smolandicus, skild genom att vara lågväxt och ha kortare fruktspröt. Den blev dock aldrig formellt beskriven och ett närmare studium (Ericsson 1995) har visat att skillnaderna inte håller streck. – Basalbladen påminner något om kabbleka men har en mera jämnt rundad omkrets.
Den ståtliga lundsmörblomman växer på fuktig, näringsrik mark, oftast i blandskog av gran och lövträd, i regel tillsammans med andra höga örter. Ibland växer den i alkärr eller längs skogsbäckar. Sekundärt kan den påträffas i fuktig betesmark eller vägdiken. Flera lokaler är mycket individrika.
Lokaler med lundsmörblomma är mycket skyddsvärda.
Småarten R. elatior är även känd som inplanterad och förvildad i Blekinge, Västergötland, Östergötland, Värmland, Södermanland och Dalarna (Ericsson 1995, 1996). Frågan har därför väckts om de småländska lokalerna kan ha sitt ursprung i inplantering, exempelvis vid Tenhults herrgård i Rogberga (även om arten aldrig har angivits förekomma i direkt anslutning till själva herrgården). Mot detta talar att arten är vittspridd i naturlig miljö, att den har varit känd från hela sitt nuvarande område i Småland sedan 1870-talet och att den tycks ha givit upphov till en serie lokala småarter (se under mellansmörblomma R. fallax), som var och en har sin egen utbredning. Lundsmörblomman måste därför bedömas vara ursprunglig i Småland.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 8 rutor (17 lokaler); tidigare uppgifter från 6 rutor (13 lokaler). Mycket sällsynt. I Småland endast känd från ett litet område mellan Nässjö och Jönköping i socknarna Almesåkra, Bringetofta, Forserum, Malmbäck, Rogberga och Öggestorp (förr även Barkeryd); det är bara 26 km mellan de yttersta lokalerna. I Jönköping Bankeryd har den naturaliserats efter inplantering.
Lokaler
Samtliga lokaler (!SEr innebär att Stefan Ericsson, Umeå, godkänt belägg som småarten R. elatior).
Jönköping Bankeryd Ekeberga, naturaliserad i parken, skuggig ekblandskog, inplanterad där 1920 från Tenhult av S. Suneson, 1975 (S. Suneson i UME och UPS, !SEr). Rogberga 1872, 1878 (J. A. Svensson i GB och S resp. K. Johansson i LD, TROM och UPS, alla !SEr); Tenhult många belägg 1878–1923 (flera samlare i GB LD S TROM UPS, alla !SEr) = mellan Tenhults herrgård och Ljungarp, kärräng, 1973 (S. Suneson i UPS, !SEr) = Tenhults herrgård ca 100 m från gräns mot Ljungarp i Öggestorp (6E9c 3727), sluttande fuktig skogsmark, 1992 (R. Carlsson & R. Lernedal i LD, S och UME, !SEr), 2003 (HT). Öggestorp många belägg 1871–79 (K. Johansson i C GB LD S och UPS, alla !SEr); Ljungarp 1894, 1903 (P. Söderlund i S resp. H. Magnusson i C och LD, alla !SEr), Ljungarp vid gränsen till Tenhult, 1870 i fuktig lövskog, kvar 1919 men skogen då ´nästan borthuggen´ (Johansson ms) = Ljungarp, lövskog med gammal gran, 1981 (E. Julin i GB H LD O S UME och UPS, !SEr) = 100 m O Ljungarp (6E9c 4126), fuktig, rik skog, 1989 (LP LtS), 2003 (HT); Rommelsjö Nilsagård 1919 (K. Johansson i S, !SEr; enligt Johansson ms ´i en avlägsen skogsäng´); Rommelsjö, Lönnängen, betad fuktig björkskog, 1967 (B. Ström i H UME UPS, !SEr); ca 500 m SO Rommelsjö, utmed vägen till Flathälla (6E9d 4200), vägren, dike, sparsamt, 1992 (RC, belägg i UPS, !SEr).
Nässjö Almesåkra 500 m S Storkvarnen (6E5f 3332), fuktig barrskog vid å, 1996 (MgE IB, !SEr). Barkeryd 1864 (D. M. Eurén i O, !SEr). Bringetofta Storkvarn S om ån (6E5f 3332) 1996 (MgE IB, belägg i OHN). Forserum 1871 (K. A. T. Seth i UPS, !SEr); 600 m NO Granstorp (6E8e 1608), fuktig blandskog vid å, 1989 (IB); Sjöstorp 1866 (F. Larsson i LD och S samt P. J. Petersson i UPS, alla !SEr); Sörgården 250 m S om sydliga gården (6E8e 2414), sumpig blandskog, 100-tals, 1990 (BE IB ThK, belägg samlat av TM i OHN). Malmbäck 300 m V Berg (6E7e 3429), fuktig mullrik blandskog, 1985 (IB TsK, !ThK); Berg 350 m NNV om nordvästra gården (6E7e 3930), fuktig lövskog, 1990 (IB TsK); Brestorps äng (C. F. Rydeman enligt Zetterstedt 1865); 1 km V Karlslund (6E6e 4818), fuktig skog, 1986 (IB TsK, !ThK); Norra Hiarum (6E7e 4329), fuktig lövskog, 1990 (TsK, belägg i OHN), 1994 (IB); 800 m SSO Ormestorp (6E7d 0244), fuktig skog vid stora vägen, 1987 (IB TsK, !ThK); 800 m NV Ormestorp (6E7d 1637), bäckdråg, 1994 (MgE IB); Pustanäs ca 200 m NNO den norra gården, björkäng, slåtteräng, på något sidlänt mark, 1943 (G. Haglund, belägg från material odlat i Uppsala, pressat av J. A. Nannfeldt 1944 och 1945, i H och UPS; spontanmaterial från samma eller mycket närbelägen lokal i S, allt !SEr); 100 m O Pustanäs (6E6e 4436), skogsbäck i sluttning, massvis, 1986 (IB TsK, belägg i OHN, !SEr); ca 150 m S Röd, björkkärr, 1943 (G. Haglund, belägg från material odlat i Uppsala, pressat av J. A. Nannfeldt 1944 och 1945, i H och UPS, !SEr) = 100 m S Röd (6E7e 1532), lövskog, 1997 (IB); 200 m O Röd (6E7e 1734), tuvig gles björkskog, 1992 (RC, belägg i UPS, !Er), 1997 (IB); Rönnhult (O. Lindeberg enligt Zetterstedt 1865); 750 m SO Söndrarp (6E7d 2036), nära gammal såg, fuktig, mullrik hagmark och snår vid Torpabäcken, bland smörbollar m.m., 1991 (IB, belägg i C GB H S UME och UPS, !SEr); 800 m SO Söndrarp (6E7d 1936), kärräng vid bäck, 1987 (IB TsK, !ThK); Älgaryd 1865 (J. E. Zetterstedt i S och UPS, !SEr) = V om Älgaryd, O Rummaån, 100 m S vägen mot Röd (6E7e 1734) 1992 (R. Carlsson i UPS, !SEr).
Osäkra uppgifter.
Nässjö Almesåkra angavs som enda småländska lokal i Hartman (1870), med referens till Zetterstedt; men Zetterstedt (1865) nämnde endast tre lokaler i Malmbäck (arten upptäcktes dock i Almesåkra 1996, se ovan). Oskarshamn Misterhult Örö 1979 (Götmark ms 1979); uppgiften dock försedd med frågetecken. Tranås Säby Svartådalens östra sida: ´lundmarkerna äro sällsynt rika på lundsmörblomman´ (H. Bjurulf 1951); någon annan art torde ha avsetts. Vimmerby Frödinge Långvik, fuktig lövskog, 1982 (B. Danielsson i Vvik). I de sista tre fallen har säkert uppmärksamheten fångats av storvuxna R. auricomus-typer med hela basalblad.