kärrstjärnblomma
Stellaria palustris
Kärrstjärnblomman växer öppet i mader, strandkärr och strandängar vid sjöar, åar och bäckar, ofta mycket vått och ej sällan i vatten. Med sitt ranka växtsätt är den väl anpassad till hög men relativt gles strandvegetation. Den förekommer också på blöta ställen i betesmarker men ganska sällan i diken. Arten är något näringskrävande och undviker de magraste delarna av landskapet.
Funnen i 705 rutor; tidigare uppgifter från 200 rutor. Vanlig i norra delen av höglandet, i det inre av Tjust, väster och sydväst om Oskarshamn, på Möreslätten samt inom ett stort område i södra och sydvästra Småland. I övriga delar av landskapet sällsynt. – Ursprunglig.
Funnen i 705 rutor; tidigare uppgifter från 200 rutor. Vanlig i norra delen av höglandet, i det inre av Tjust, väster och sydväst om Oskarshamn, på Möreslätten samt inom ett stort område i södra och sydvästra Småland. I övriga delar av landskapet sällsynt. – Ursprunglig.
Första fynd
Först noterad 1816 från Hultsfred Målilla ´på Gotfridsdals ägor i Hästhagen´ och allmänt i trakten (Norbeck ms 1816 under namnet S. glauca). – Först publicerad av E. Fries (1825–26) från västra Småland.
Variation
Normalt har arten en blågrå färgton, men en rent grön form påträffas ibland. I övrigt förefaller den inte vara särskilt variabel i landskapet.
Lokaler
Osäkra uppgifter. Stellaria palustris omnämns från Hylte Femsjö i dagböcker av Elias Fries 1810-08-03 och 1811-07-22 (E. Fries ms 1810c, 1811b), men arten nämns inte från socknen i den tryckta Femsjöfloran (Fries 1825–26; däremot omnämns att den finns på annat håll i västra Småland).
