bondpion
Paeonia × festiva
Mer information om arten

Bondpion har odlats sedan mycket lång tid, främst som prydnadsväxt. Det är en i kultur uppkommen hybrid mellan bergpion P. officinalis från södra Europa och turkisk pion P. peregrina från Sydosteuropa och Sydvästasien. Bondpionen kan stå kvar länge i övergivna trädgårdar men sprider sig inte. Någon gång påträffas den på tippar och utfyllnadsmark.

Första fynd

Först funnen av Elias Fries 1810 vid Hylte Femsjö Håknaböke fåll [ett ödetorp], ´Poeonia officinalis och Scandix odorata [spansk körvel Myrrhis odorata] växte här vilda, där kålgården fordom stådt´ (E. Fries ms 1810c). – I tryck (´wäxer i en fåll wid Håknab.´) först 1994, då handskriften Flora Femsionensis (E. Fries ms 1810a) utgavs.

Utbredning

Funnen i 44 regellöst fördelade rutor; tidigare uppgifter om förvildning från 1 ruta (se primäruppgifter). Sällsynt men troligen ej alltid antecknad. Bestämningen kan i vissa fall vara osäker (belägg av pioner saknas nästan helt). – Kvarstående eller tillfälligt förvildad.

Lokaler

Belagda fynd.
Alvesta Vislanda 50 m S Wieselgrensgården (5E0c 2632), gammalt torpställe, kvarstående, 1992 (ÅW, belägg hos finnaren, !ThK).
Oskarshamn Oskarshamn Fredriksbergs koloniområde (5G9h 4522), kompost, 2005 (ÅR, belägg i OHN); Gröndal (5G9i 3201), utkast i kärrkant, 2005 (ÅR, belägg i OHN).
Västervik Hallingeberg 400 m NV Skogshyddan (7G2f 2319), buskmark, 1992 (StK, belägg hos finnaren, !ThK).