trindstarr
Carex diandra
Mer information om arten

Trindstarr växer på våt, basrik och gärna näringsrik torv vid stränder, särskilt i starrkransen kring skogstjärnar och på gungflyn. Man finner den även i våta strandskogar och vid sänkta sjöar, mera sällan i skogskärr. Till skillnad från sina släktingar tagelstarr C. appropinquata och vippstarr C. paniculata är den endast svagt eller inte alls tuvbildande.

Första fynd

Tidigast noterad från Jönköping Skärstad Lyckås, Vetlanda Bäckseda och Växjö Växjö Växjö göl (Forsander ms 1820 under namnet C. teretiuscula). – Först publicerad av Lindeberg (1845) från Jönköping Gränna Östanå under namnet C. teretiuscula var. crassior.

Variation

Den grovvuxna var. major, stor trindstarr, är inte känd från landskapet.

Utbredning

Funnen i 274 rutor; tidigare uppgifter från 69 rutor. Ganska vanlig på höglandet, särskilt i dess norra delar, mycket sällsynt i sydost, saknas i övrigt i söder, i väster och nära kusten. – Ursprunglig.

Lokaler

Sydöstliga lokaler.
Högsby Långemåla Hökesjö 1920 (R. Sterner enligt Sterner ms 1).
Kalmar Åby 1100 m OSO till O Vesslö (4G7g 4125), betad kärräng, ett 50-tal 1996 (SD, belägg i OHN).
Mönsterås Mönsterås Koverhult, södra vägskälet (5G4g 3429) 1990 (JA JnJ).
Nybro Kråksmåla Mjöshult 1920 (R. Sterner enligt Sterner ms 1). Nybro 1911 (E. Klarin i LD). Oskar Käxgöl 200 m VNV punkt 101,46 (4G5a 0419), fattigkärr och göl, en tuva 1988 (PH, belägg i LD).
Oskarshamn Döderhult Lomsgölen (5G9f 4041), gungfly vid myrgöl, 1997 (ÅR, belägg i LD).
Växjö Östra Torsås Notö (Vahl 1912).

Osäkra uppgifter. 
Kalmar Kalmartrakten tämligen allmän (Westerlund 1852b); uppgiften ifrågasattes av Sjöstrand (1863) och är väl åtminstone en överdrift; ett belägg från 1891 (E. Nordström i S) kan vara feletiketterat. Älmhult Stenbrohult Höö (Edenhamn 1970, 1971); felbestämning.

karta