Palsternacka härstammar från södra och mellersta Europa. Den har odlats i Sverige som köksväxt åtminstone sedan 1600-talet. Från Småland vet vi att den fanns i Nils Linnaeus’ trädgård i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732). I mitten av 1800-talet hade förvildningen ännu inte blivit omfattande: Scheutz (1864) anger arten som sällsynt förvildad i östra delen. Idag är arten emellertid vittspridd i landskapet. Den föredrar torr till frisk, näringsrik mineraljord och är särskilt vanlig på vägkanter och i slänter längs stora vägar samt på banvallar, stationsområden, hamnplaner och industritomter. Man påträffar den också kring gårdar och på renar. De vildväxande bestånden har sällan något direkt samband med nutida odling. Växten sprids numera självständigt med trafiken och i samband med vägbyggen och omläggningar.
Funnen i 372 rutor; tidigare uppgifter från 113 rutor. I de flesta trakter ganska sällsynt men spridd i Smålands alla delar. – Förvildad; bofast.
Växten har ökat under 1900-talet, säkerligen till största delen på grund av vägarnas ombyggnad och en allt livligare fordonstrafik.