Blåsklöver
Smultronklöver växer på fuktiga havsstrandängar i skyddade eller måttligt exponerade lägen, oftast i sluten grässvål med rödsvingel Festuca rubra, krypven Agrostis stolonifera, salttåg Juncus gerardii, höstfibbla Leontodon autumnalis, kustarun Centaurium littorale var. littorale och vitklöver Trifolium repens. Den är starkt betesgynnad men förekommer även på ohävdade stränder; däremot försvinner den vid övergödsling. Arten är sällsynt i ytterskärgården.
Inlandsförekomster saknas troligen numerad men har dokumenterats från Storåns vattensystem i norra Tjust; troligen har det rört sig om välbetade strandängar.
Första fynd
Först noterad i slutet av 1700-talet (Ljungh ms) från Västervik Västervik. – Först publicerad av Wahlenberg (1826) från Västervik Västervik.
Utbredning
Funnen i 89 rutor; tidigare uppgifter från 76 rutor. Vanlig vid kusten. – Ursprunglig.
Smultronklöver är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Östergötlands län.
Lokaler
Inlandslokaler.
Västervik Västra Ed Blidstena 1864 (A. P. Gustafsson i LD).
Åtvidaberg Gärdserum invid ån vid foten av Kalvberget vid Branthäll 1849 (Sondén ms 1850).
Osäkra uppgifter.
Eksjö Eksjö 1900 (P. E. Brusewitz i S); troligen feletikettering. Högsby Långemåla 1891 (B. Raab i Raab); troligen feletikettering. Västervik Ukna/Västra Ed ´Kasinge - Hula - Blidstena - Håckenstad - Hultö´ (Ljungström m.fl. 1995b); ej helt orimligt men uppgiften måste bekräftas.