sälg
Salix caprea
Sälgen växer gärna öppet. Den påträffas i bergbranter, skogsbryn och gläntor samt, oftast i enstaka exemplar, inblandad i de flesta slag av skogar. Den förekommer också vid sandiga sjöstränder, längs åar och bäckar, i ängar och betesmarker, i bryn, på vägkanter och renar. Sälgen är ett pionjärträd, vars frön gror särskilt bra efter bränder.
Sälgar bör liksom rönnar och oxlar sparas i odlingslandskapet. De är viktiga pollenkällor för humlor och bin, och i synnerhet hansälgarna utgör prydnader i landskapet.
Första fynd
Först uppgiven från Småland av Linné (1745a) genom att han angav det småländska namnet palm. Den första lokaliserade uppgiften, Växjö Bergunda Bergkvara, gavs av Gadd (1763, under namnet sälg).
Bygdenamn och bruk
sälle (Linné 1755), säld, sald, sall, sad, salg (hela landskapet; Vide 1966 m fl); palm (Linné 1745a, 1755), påskapalm (vanliga namn i skilda delar av landskapet; sälgkvistar togs vid påsk in i kyrkorna och hemmen för att påminna om de palmblad, som ströddes framför Jesus då han red in i Jerusalem; J. Christoffersson ms 1993b); kissar (om hanaxen; skilda delar av Småland; J. Christoffersson ms 1993b, Bruce ms 2).
Utbredning
Funnen i 1409 rutor; tidigare uppgifter från 211 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.