Krollilja är ursprunglig i stora delar av Europa och Asien. Den är en gammal prydnadsväxt, som ingick i sortimentet vid Linnés föräldrahem i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Martagon sylvaticum – det svenska namnet då som nu krollilja). Arten står inte sällan kvar vid ödetorp eller förvildas, särskilt i närheten av bebyggelse, på avfallsplatser samt i häckar och snår. På fuktig, mullrik jord, t.ex. nedanför bergbranter och i lövdungar, kan den någon gång sprida sig och bilda stora bestånd.