Smålands flora - blåsippa

blåsippa

Hepatica nobilis

Anemone hepatica

Blåsippa växer halvöppet till ganska skuggigt på torr till frisk, väldränerad mark; den undviker våta eller fuktiga lokaler. Arten utvecklar sig bäst på näringsrik mull. Den är kalkgynnad och förekommer västerut särskilt på grönsten. Oftast ser man blåsippan i ädellövskog, gärna under lind och hassel i gamla lövängsområden, i ekbackar samt i mullrik granskog. Den växer gärna i sluttningar, gläntor och bryn. Växten uppträder ofta tillsammans med vispstarr Carex digitata och kranshakmossa Rhytidiadelphus triquetrus (´blåsippsmossa´).

Blåsippan tycks ha ökat under 1900-talet åtminstone i delar av Småland (Karlsson & Nosslin 1994), troligen på grund av igenväxningen och på grund av att skogsbetet har upphört – blåsippan är beteskänslig. Den tål kalhuggning men kan likväl slås ut av ett hårt drivet skogsbruk. Vid alltför stark beskuggning går blåsippan tillbaka.

Första fynd

Blåsippa noterades 1741 på Blå Jungfrun i Oskarshamn Misterhult av Linné (1745b). Där finns den ännu i skogen i sydost (5H9b 2448) 1984 (ÅR).

Bygdenamn och bruk

blåveror (Linné 1745a), blåwerra (Pontén 1847b), blåvirring (Vide 1966), blåvöring och blåvira (Södra Möre, Linder 1867). Namnen kommer av ”virra”, ”verra” = darra; jämför vitsippa ovan! Andra namn var blålocker (västra Småland; Scheutz ms) och blålöka (i nordväst; Vide 1966) samt killingblomma (Pontén 1847b). Röd blåsippa kallades i Fröderyd Årset rödtippa (J. Sandell ms 1834).

Variation

Blåvioletta former är ganska vanliga, rosa mindre vanliga och rent vita ganska sällsynta. Former med fler bladlober än normalt och sådana med vitmarmorerade blad har också noterats från landskapet. Blåsippor med fyllda blommor (med samtliga eller flertalet ståndare förvandlade till hylleblad) är mycket ovanliga; kända lokaler förtecknas nedan. – Det verkar som om avvikande färgformer främst växer på rik mark med högt pH. Förklaringen kan vara att blåsippan gärna finns rikligt på sådana ställen, så att en större mångfald kan utvecklas.

Utbredning

Funnen i 1213 rutor; tidigare uppgifter från 411 rutor. Mycket vanlig i östra Småland och på höglandet, allt sällsyntare åt söder och väster, saknas längst i sydväst. Några förekomster, särskilt i väster, härrör från utplantering. – Ursprunglig.

Lokaler

Spontana lokaler för fylld blåsippa.
Högsby Fågelfors (Wallin 1976; två typer) = 100 m V Hytten (5G8a 3037), ek-, björk-, tallskog, 1992 (GW).
Jönköping Huskvarna Huskvarnabergen (Söderström 1984). Månsarp Taberg, 1920-talets början, ett stånd i hasselsnår (S. Suneson); Taberg, annan lokal 1982 (T. Andell), 1983 (S. Suneson), ett stånd i lågörtgranskog; Tacklasberget, 1970-talet (R. Carlsson); alla dessa uppgifter enligt Suneson (1985).
Kalmar Hossmo 1 km ONO säteriet (4G5f ), lövdunge, ett stånd, 1981 (ThK SK TH).
Nybro Kråksmåla Lindshult, Hinsåns dalgång (5G4a), 1988 (Koch-Schmidt 1988).
Västervik Törnsfall Ängsjöns NV-ände (7G2h 0518), 2000 (BtE). Västrum S om Helgerum (6G7j 3822), stenig blandskogssluttning, 1989 (AtT, belägg i OHN). Överum 1949 (E. Malmström enligt Stenar ms 1950).