Vitgröe växer på all slags kulturmark, helst i lågvuxen, gles vegetation på lös jord, särskilt där växttäcket blivit bortnött genom tramp och markslitage. Arten uppträder gärna på kväverik mark (förr var den typisk för ställen där slaskvatten slagits ut). I öppen trädgårdsjord och på grusgångar är den ett av de besvärligaste fröogräsen. Arten är också vanlig på havsstränder, särskilt där kvävetillgången är god (t.ex. vid driftbankar).

Vitgröe har använts som fodergräs. Det har uppgetts ge ett ´särdeles angenämt bete´ och vara ´mycket mjölkökande´ och ´särdeles bidraga till att man af mjölken vinner ett godt smör´ (Nyman 1867–68).