saltört
Suaeda maritima
Saltört är en låg, ettårig målla med trinda, trubbiga, köttiga blad. Den trivs i öppna platser på havsstrandängar, till exempel i gropar och på stigar, och är rätt vanlig i sådana biotoper på svenska västkusten, på Gotland och på Ölands ostkust (från öns västkust finns däremot bara ett enda, tidigt fynd, Sterner 1986). I äldre tid kom den dessutom in ibland med barlast (känd så norrut till Härnösand). De småländska lokalerna exemplifierar båda förekomstsätten (se primäruppgifter). Lokalen i Mönsterås Mönsterås är den nordligaste spontana på svenska fastlandets östkust, men man måste nog se den som tillfällig. Arten kan ha kommit in kort före upptäckten, och i den utsatta miljön, en ö längst ut i havsbandet, kan den lätt försvinna igen. Tillräcklig tid har ännu inte gått för att det ska gå att avgöra om arten blir bofast där.
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 1 ruta (för båda, se ovan). – Tillfällig, dels inkommen spontant, dels med barlast.
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 1 ruta (för båda, se ovan). – Tillfällig, dels inkommen spontant, dels med barlast.
Första fynd
Först samlad av Richard Westling 1915 på barlast i Kalmar Kalmar (belägg i S). – Först publicerad i Flora Nordica 2 (Jonsell 2001), baserad dels på nämnda uppgift, dels på ett nyare fynd: Mönsterås Mönsterås Svartingsskär (5G4j 4038), saltskona, 1990 (ÅR, belägg i LD och OHN), 12 ex 1994 (ÅR).
Lokaler
Osäkra och felaktiga uppgifter. Upptagen utan lokal och källhänvisning under namnet Schoberia maritima i Elias Fries’ manuskript till en smålandsflora (E. Fries ms). – Kalmar Kalmar (Högberg 1843); gripet ur luften. Kalmar ´Kuststräckan Skälbyviken–Kläckebergaviken´ 1975 (Rappe 1975); artuppgifterna i denna publikation är otillförlitliga. Växjö Bergunda Räppe järnvägsstation 1926 (P. Hyltén enligt Trolander 1928a); belägget, nu i LD, visade sig vara rysk sodaört Salsola tragus.