Solvändan är östlig i Sverige och dess västgräns löper genom Småland. Den sol- och värmeälskande arten växer öppet på torr eller frisk mark. Framför allt förekommer den i artrika torrängar på betad eller tidigare betad mark, i snår och bryn samt i gräsmarksrester på åkerrenar, åkerholmar och vägkanter. Den kan också påträffas kring hällar och på berghyllor, grusåsar och moränbackar.
Arten hålls tillbaka av hårt bete och utvecklas bäst vid mindre intensiv hävd. Den klarar de första stadierna av igenväxning men slås så småningom ut i konkurrensen med högväxta örter och gräs. Vid gödsling försvinner den snabbt. I takt med att ängar och hagar övergetts eller omvandlats till kulturbeten har solvändan gått tillbaka.
Funnen i 960 rutor; tidigare uppgifter från 361 rutor. Saknas nästan helt väster om en linje ungefär från Jönköping till Älmhult. Öster om denna mycket vanlig utom i sydväst, där arten är ganska sällsynt och tydligt gynnad av rikare berggrund. – Ursprunglig.
Vid inventeringen har underarterna urskilts i de flesta rutor. Utöver kartan för arten som helhet ges därför även kartor för dessa.