Melandrium rubrum
Naturligt finns rödblära på frisk eller fuktig, näringsrik och mullrik jord i ängslövskog, lövsumpskog, hassellundar, bäckdalar och bergbranter. Vid kusten anträffas den i alsumpskog och strandsnår eller ibland öppet i övre delen av blockiga och grusiga stränder. Arten hävdar sig väl i djup skugga men gynnas av röjningar och markstörningar; den uppträder därför gärna rikligt utmed stigar, i bryn och gläntor. På ren kulturmark förekommer rödbläran kring bebyggelse, på gårdskanter och vid vägar, gärna även på torr jord. Den odlas som prydnadsväxt och förvildas ibland.
Arten har vidgat sin areal påtagligt under senare delen av 1900-talet. Den kartbild som de tidigare fynden visar motsvarar troligen ganska väl rödblärans naturliga utbredning i landskapet. Förekomsterna i södra Smålands inland är i stor utsträckning knutna till lokalt rikare berggrund (grönsten, Hård 1924). De flesta lokalerna inom de nyvunna arealerna i västra och sydöstra Småland visar däremot ingen koppling till rikare mark och är klart kulturbetingade; många beror på förvildning, men kanske har arten även spritts med vallfrö (liksom i Finland; Ahti & Hämet-Ahti 1971).
Rödbläran kan bli beständig på kulturmark även i områden med dåliga markförutsättningar. Exempelvis dokumenterades arten redan 1879 från Ljungby Torpa Ränte åbro (F. Pontén i S), där den på nytt blev funnen 1981 (4D7c 2843), vägkant (ThK).
Funnen i 321 rutor; tidigare uppgifter från 144 rutor. Ganska vanlig dels nära kusten från Kalmar Halltorp till Mönsterås Mönsterås samt från norra Oskarshamn Misterhult till Västervik Gamleby och Lofta, dels öster och söder om Vättern. Ganska sällsynt eller sällsynt i övriga delar av Småland. – Ursprunglig.