sparvnäva
Geranium pusillum
Mer information om arten

Sparvnäva växer på torr till frisk mark i låg och gles vegetation. Man hittar den på och vid markhällar i beteshagar och på all slags nött mark kring gårdar. Vidare är den mycket vanlig som ogräs i åkrar och trädgårdsland, i vägkanter, på jordhögar, tippar, utfyllnader och allehanda skräpmark. Sparvnävan uppträder även gärna i betesmarker och gynnas av gödsling.

Växten har ökat under de senaste seklerna. På Elias Fries’ tid i Femsjö (ca 1825) saknades sparvnävan där, och vid Hårds (1924) ominventering av socknen fann han endast sex lokaler – nu finns den allestädes. För hela landskapet noterade Scheutz (1864) ´vid gårdar och vägar ända till Wexjö och Alfvestad, vester derom sälls. t. ex Wäraboda i [Ljungby] Ryssby´ – något som alls inte stämmer längre.

Första fynd

Först noterad 1809 av Johan Forsander på Solberget i Växjö Växjö (Forsander ms 1809b under namnet G. rotundifolium). – I tryck först hos Elias Fries (1828, även där under namnet G. rotundifolium): ´in ruderatis ubique, etiam in plagis montoso-silvestribus v. c. ad Wexjö &c.´ [överallt på skräpmark, även i bergiga och skogiga områden, t.ex. vid Växjö etc.]

Utbredning

Funnen i 1346 rutor; tidigare uppgifter från 191 rutor. Över lag mycket vanlig men med luckor längst i nordväst och i sydligaste delen av höglandet. – Gammal kulturföljeslagare.

karta