sminkrot
Buglossoides arvensis
Sminkrot, som har en sydöstlig utbredning i Norden, växer på torr, närings- och basrik, grusig, sandig eller lerig jord. Den är ettårig och konkurrenssvag och är därför bunden till gles vegetation. Framför allt är den ett åkerogräs, men numera träffas den nästan lika ofta i vägkanter, kring gårdar och på järnvägsområden. Den är mindre vanlig som trädgårdsogräs, i sydvända backsluttningar och snårkanter samt på jordhögar och avfallsplatser. Utanför åkrarna väljer den gärna slänter i sydläge, där marken hålls öppen genom småras, t.ex. jordkällartak och vägskärningar.
Funnen i 141 rutor; tidigare uppgifter från 129 rutor. Vanlig i östra delen av Möre, ganska sällsynt i nordöstra hälften av Småland, mycket sällsynt eller saknas i väster. Tidigare var arten vanligare i inre Småland och fanns även sällsynt i de södra och västra delarna. – Gammal kulturföljeslagare.
Att sminkroten har minskat i inlandet beror på förändringar i åkerbruket: en stor del av åkrarna har skogsplanterats eller är permanent vall, och de kvarvarande växelbruksåkrarna är ofta så tätt sådda och herbicidbehandlade att arten inte klarar sig (Svensson & Wigren 1986). Ett sätt att behålla sminkroten i sädesåkrarna vore att så glesare i kanterna och att undvika kemikalier.
Sminkrot är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Östergötlands län.
Funnen i 141 rutor; tidigare uppgifter från 129 rutor. Vanlig i östra delen av Möre, ganska sällsynt i nordöstra hälften av Småland, mycket sällsynt eller saknas i väster. Tidigare var arten vanligare i inre Småland och fanns även sällsynt i de södra och västra delarna. – Gammal kulturföljeslagare.
Att sminkroten har minskat i inlandet beror på förändringar i åkerbruket: en stor del av åkrarna har skogsplanterats eller är permanent vall, och de kvarvarande växelbruksåkrarna är ofta så tätt sådda och herbicidbehandlade att arten inte klarar sig (Svensson & Wigren 1986). Ett sätt att behålla sminkroten i sädesåkrarna vore att så glesare i kanterna och att undvika kemikalier.
Sminkrot är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Östergötlands län.
Första fynd
Tidigast noterad av Wåhlin (1769) från Jönköping Rogberga prästgård: ´uti åkrarna bland vårsäden´.
Bygdenamn och bruk
horleta (Linné 1751; ”leta” = färga; av rötterna framställdes en röd saft, som kvinnorna använde som smink).
Variation
Sminkrot representeras i Småland såvitt känt endast av vanlig sminkrot var. arvense. På Öland, Gotland och i södra Skåne förekommer även blå sminkrot var. coerulescens. Den är höstgroende, ganska lågväxt och har blekblå blommor, medan vanlig sminkrot är vårgroende (hjärtbladen sitter kvar vid blomningen), mera högväxt och i regel vitblommig (blekblå blommor förekommer dock). Den växer inte i åkrar utan i torr, föga sluten gräsmark. – Blå sminkrot har rapporterats från Kalmar Kalmar slottsvall 1844 (Aspegren ms 1844 under namnet L. arvense β caeruleum), men i avsaknad av belägg får uppgiften lämnas därhän.
Lokaler
Aktuella, sydvästliga lokaler. Emmaboda Emmaboda alldeles V stationshuset (4F5g 3034), jordtak till skyddsrum, i blottor, 1982 (ThK). Hylte Färgaryd Hyltebruk, pappersbruket (5C4i 2342), gräsmatta, 1997 (S. Maslo, belägg hos finnaren). Tingsryd Södra Sandsjö Horkoneryd (4F1c 2516), sandig åker, allmän 1983 (AN); lokalen senare överdämd. Älmeboda 500 m NNO Lilla Stensjöns N-spets (4F1d 4849), gräsren på åkerväg, 1983 (SK). Växjö Tolg 200 m SO Björnås (5E6i 0226) ca 1990 (PL). Växjö Borgmästargatan (5E1h 1628), trottoarkant, 1983 (CM)
