åkerrödtoppa
Odontites vernus
Åkerrödtoppa växer på frisk eller torr, bar jord, ofta sand eller grus. Den är vanligast på åkrar, särskilt på rågåkrarnas ofta lätta jordar, och i trädor (60 % av de aktuella uppgifter där biotopen har noterats). Mera sällan anträffas den på vägkanter, bakom ladugårdar, i gräsmark eller som trädgårdsogräs och mycket sällan på skräpmark.
Funnen i 186 rutor; tidigare säkra uppgifter från 61 rutor. Vanlig i södra Kalmar läns kusttrakter, ganska sällsynt i resten av Småland utom i väster och i det östra fattigområdet, där den är sällsynt. Utbredningen antyder att åkerrödtoppan är ganska näringskrävande.
Åkerrödtoppa har möjligen gått tillbaka i stora delar av Småland. Hos Scheutz (1864) anges rödtoppor som ganska vanliga i inlandet (men sällsynta längst i väster). Han skilde inte ut åkerrödtoppa, men eftersom miljön angavs som åkrar är det troligt att en stor del av de tidigare lokalerna gällde denna art.
Funnen i 186 rutor; tidigare säkra uppgifter från 61 rutor. Vanlig i södra Kalmar läns kusttrakter, ganska sällsynt i resten av Småland utom i väster och i det östra fattigområdet, där den är sällsynt. Utbredningen antyder att åkerrödtoppan är ganska näringskrävande.
Åkerrödtoppa har möjligen gått tillbaka i stora delar av Småland. Hos Scheutz (1864) anges rödtoppor som ganska vanliga i inlandet (men sällsynta längst i väster). Han skilde inte ut åkerrödtoppa, men eftersom miljön angavs som åkrar är det troligt att en stor del av de tidigare lokalerna gällde denna art.
Första fynd
Det första säkert artbestämda belägget av åkerrödtoppa samlades av A. P. Gustafsson 1864 i Västervik Västra Ed Blidstena (belägg i LD, bestämt av BrS).
