åkerkulla
Anthemis arvensis
Åkerkulla växer på torr, oftast näringsfattig, sur och sandig jord. Den var länge ett svårbekämpat ogräs i klövervallar och åkrar med höstsäd. Numera är den sparsammare och förekommer mest i åkerkanter och trädgårdar samt på övergivna fodervallar, trädesåkrar och sliten betesmark. Den uppträder också kring hällar och på gårdsplaner, vägkanter, järnvägsområden och avplanad mark.
Funnen i 1258 rutor; tidigare uppgifter från 219 rutor. Vanlig till mycket vanlig i större delen av Småland, men i delar av västra Småland med lägre frekvens. – Gammal kulturföljeslagare.
Åkerkullan har gått tillbaka starkt i Svealand (t.ex. Rydberg & Wanntorp 2001). Den betraktas nu som missgynnad på riksnivå (Gärdenfors 2005). Även i Småland har den minskat under 1900-talet, delvis på grund av ogräsbekämpning och konstgödsling, men framför allt på grund av nerläggning av åkerbruk på svagare jordar.
Funnen i 1258 rutor; tidigare uppgifter från 219 rutor. Vanlig till mycket vanlig i större delen av Småland, men i delar av västra Småland med lägre frekvens. – Gammal kulturföljeslagare.
Åkerkullan har gått tillbaka starkt i Svealand (t.ex. Rydberg & Wanntorp 2001). Den betraktas nu som missgynnad på riksnivå (Gärdenfors 2005). Även i Småland har den minskat under 1900-talet, delvis på grund av ogräsbekämpning och konstgödsling, men framför allt på grund av nerläggning av åkerbruk på svagare jordar.
Första fynd
Tidigast noterad av Wåhlin (1769) från trakten av Jönköping, ´bland säden´.
Bygdenamn och bruk
små prästkragar (Göteryd). Med vitört och vitnacke (båda Tofteryd) menades både denna art och kamomill Matricaria recutita. Allmogen skilde inte alltid så noga mellan korgblommiga växter med gul disk och vita strålblommor utan lät följande namn beteckna även prästkrage Leucanthemum vulgare, kamomill Matricaria recutita och baldersbrå Tripleurospermum perforatum: prästkrage (liknar den”pipkrage” som bl.a. användes av prästerna i Danmark); prästskalle (hela Småland), munkskalle (flera socknar i Jönköpings län); jämförs med prästernas respektive munkarnas tonsurer och kala hjässor; baldersbrå (Göteryd; hos Linné 1751 kallas åkerkulla balsebrå); kyrkkona (Tuna; Bruce ms 2), kyrkkvinna (Vimmerby); bondlate (Gränna, Vittaryd), bondlättja (Berga, Bergunda, Hovmantorp, Västbo härad; J. Christoffersson ms 1993b); förekomsten av dessa växter tydde på dålig ogräsbekämpning (jämför samma namn på kvickrot Elytrigia repens). Där inget annat anges är namnen hämtade från Vide 1966.
