sylnarv
Sagina revelierei
Sylnarv har i Norden en markerat sydvästlig utbredning med östgräns genom Västergötland och Småland. Arten ingår i det glesa växttäcket på tidvis genomfuktad, näringsfattig sand eller grusmark: gamla grustag, grusplaner, sällan använda småvägar, lätt fuktiga stigar och någon gång järnvägsområden. I det gamla odlingslandskapet gynnades sylnarven av de markblottor, som skapades genom slitage av jordbruksredskap och tramp av boskap. Arten har gått tillbaka påtagligt under 1900-talet, vilket främst kan tillskrivas den allmänna igenväxningen, kanske också kvävenedfallet. – I Halland och Bohuslän är sylnarv troligen ursprunglig på klippiga och grovsteniga stränder, men sådana biotoper är inte kända från Småland.
Funnen i 26 rutor i sydvästra Småland; tidigare uppgifter från 34 rutor. Sällsynt, endast i sydvästra Småland; troligen något förbisedd. – Gammal kulturföljeslagare.
Funnen i 26 rutor i sydvästra Småland; tidigare uppgifter från 34 rutor. Sällsynt, endast i sydvästra Småland; troligen något förbisedd. – Gammal kulturföljeslagare.
Första fynd
Noterad 1810 av Elias Fries, dels i Hylte Femsjö kvarnledet, dels i Växjö Växjö (E. Fries ms 1810b, c), i båda fallen under namnet Spergula saginoides. – Tidigast publicerad från Hylte Femsjö (E. Fries 1825–26 under namnet Spergula subulata).
Lokaler
Aktuella uppgifter. Gislaved Villstad 250 m SV Brotorpet (5D8b 3718), grusgrop, motorbana i lös sand, 1988 (MK LtS LP). Ljungby Annerstad Enebacken (4D9d 3622), nygrusad gårdsplan, 1 ex 1987 (IC). Berga Öllsjö vid norra gården (5D1g 4941), hällmark, 1989 (IC). Hamneda Norratorp (4D6g 4400), stig över betesvallar, 1980-talet (BM). Lidhult Saxnäs 25 m O den mellersta gården (5D1b 1225), litet grustag, 1988 (DgH JoK TM, belägg i OHN). Ljungby 700 m VSV Myrebo (5D0h 4016), banvall, parkeringsplats, 1980-talet (IC). Ryssby 750 m SV Borsna vägskäl (5D1j 4027), grusgrop, sparsam 2002 (KW); Lyckebacken (5D1j 3420), grusgrop, 2005 (KW); Målaskogsberg (5E0b 1-0-) (I. Christoffersson 1985). Tutaryd 190 m O betongfabiken (5D0i 1228), grusgrop, riklig 2001 (KW). Markaryd Traryd Grönö (4D4e 4530), fuktstråk i igenväxande grustag, rikligt 2006 (BM); 600 m S Herrgårdens såg (4D4e 1547), f.d. industrispår, 1980-talet (BM); Ljungaholm 400 m ONO det östra huset (4D3f 4606), torr backe vid f.d. torvbrytningsbaracker, 1980-talet (BM); 400 m O Loväng (4D4f 1207), sedan länge oanvänd soptipp i kärr, 1980-talet (BM). Vaggeryd Byarum Mon 400 m ONO Stödstorp (6D5j 2633), grusig landsväg och sandig tallplantering, 1987 (DgH JoK, belägg i LD, !ThK), 1990 (GlJ, belägg i OHN). Svenarum 700 m ONO Stubben (6E3b 4435) 1987 (LC JEH LR). Tofteryd 50 m V Boglösasjöns sydvästra spets (6D4j 1948), grusig vägkant, 1990 (LP); Skillingaryds skjutfält NV om Boglösasjön (6D3j 2248), skogsväg, 1999 (AsB HT). Åker 700 m SSV Älghammar (6D3i 1626), grustag, 1987 (KuG, belägg samlat av AtT i OHN). Värnamo Fryele Flygfältet i norra delen (6E0a 3802), beredd mark, 1988 (JS IL, !ThK); 50 m SV Silverberget (5E9a 2224), grusvägsmitt, 1988 (LA LP). Kärda 100 m O Karlavad (5D7h 2916), grustag, 1984–87 (LP MÅ EtN). Nydala 900 m O Törnsberg, vid bäck/vägkorsning (6E2c 0014), vägren, 1987 (BÖ). Rydaholm 550 m NV Hultet (5E5b 0920), avplanad moränmark, skjutbana, 1989 (IC). Torskinge Åsen (5D6g 2002), gammalt grustag, 1990 (JS, !ThK). Voxtorp 500 m O Råslätt (5D6j 4948), järnvägsbank, 1987 (EvA). Värnamo Expovägen (5D7i 4847), grusplan, 1988 (LP). Älmhult Älmhult Bökhult ca 150 m NO punkt 140,59 (4D4j 2516), nedlagt sågverk, bar fläck på fuktig mark, 1988 (SK, belägg hos finnaren, !ThK), 1990 (JEH).
Osäkra uppgifter. Jönköping (Porat 1917); ifrågasatt av Hård (1924) och säkerligen oriktig, då ingen annan någonsin noterat arten där. Kalmar Kalmar (D. G. Petersson ms); ett stort frågetecken anger att han ej var övertygad om artens förekomst i området. Arten angavs också från kalmartrakten av Westerlund (1852a), men uppgiften uteslöts i Kalmarfloran (Westerlund 1852b).
Osäkra uppgifter. Jönköping (Porat 1917); ifrågasatt av Hård (1924) och säkerligen oriktig, då ingen annan någonsin noterat arten där. Kalmar Kalmar (D. G. Petersson ms); ett stort frågetecken anger att han ej var övertygad om artens förekomst i området. Arten angavs också från kalmartrakten av Westerlund (1852a), men uppgiften uteslöts i Kalmarfloran (Westerlund 1852b).
