myskmadra
Galium odoratum
Myska
Myskmadra växer helst skuggigt på fuktig till ej alltför torr, djup, näringsrik mulljord i ängslövskogar och ängsgranskogar, i allmänhet med ädla lövträd och hassel. Man påträffar den ofta nedanför bergbranter samt i sluttningar, raviner och bäckdalar.
Arten odlas ibland i trädgårdar, mest som kantväxt eller marktäckare. Förr torkade man den väldoftande växten och lade den i doftpåsar i klädförråd. Arten har uppfattats som förvildad från odling i 28 av de 203 rutorna med aktuell förekomst.
Funnen i 203 rutor; tidigare uppgifter från 109 rutor. Ganska vanlig i de mellersta delarna av Kalmar län och lokalt i Vätterns branter, ganska sällsynt i södra Kalmar län samt traktvis i Mien- och Åsnen-områdena. I övrigt sällsynt; som spontan mycket sällsynt i väster och bunden till grönsten. – Ursprunglig.
Myskmadra växer helst skuggigt på fuktig till ej alltför torr, djup, näringsrik mulljord i ängslövskogar och ängsgranskogar, i allmänhet med ädla lövträd och hassel. Man påträffar den ofta nedanför bergbranter samt i sluttningar, raviner och bäckdalar.
Arten odlas ibland i trädgårdar, mest som kantväxt eller marktäckare. Förr torkade man den väldoftande växten och lade den i doftpåsar i klädförråd. Arten har uppfattats som förvildad från odling i 28 av de 203 rutorna med aktuell förekomst.
Funnen i 203 rutor; tidigare uppgifter från 109 rutor. Ganska vanlig i de mellersta delarna av Kalmar län och lokalt i Vätterns branter, ganska sällsynt i södra Kalmar län samt traktvis i Mien- och Åsnen-områdena. I övrigt sällsynt; som spontan mycket sällsynt i väster och bunden till grönsten. – Ursprunglig.
Första fynd
Tidigast noterad 1741 på Blå Jungfrun i Oskarshamn Misterhult av Linné (1745b) under namnet Asperula odorata. Den förekommer ännu där i Sydöstskogen (5H9b 2448) 1984 (ÅR).
Lokaler
Västliga lokaler. Gislaved Anderstorp Starkabo (6D1e 2915), 1992, vid stenmur, tidigare plantskola (LtS NT). Hylte Långaryd 1853 (Gadamer i LD under namnet G. sylvaticum, ombestämt P. L. Ekman 1912). Ljungby Dörarp Furuöarna 950 m NNV norra ön (5D4j 4901), 1984, lövskog på hyperit, små förekomster (IC); Toftaholmsskogen, Ånäset (5D4j 3600), ädellövskog på hyperit, 1994 (IC), 2003 (KW). Södra Ljunga Berget (4D9i 4327), 1988, förvildad i lövskog (IC). Värnamo Dannäs Jonsbo (5D6g 0-1-), avfallshög, 1990 (JS). Fryele Earyd Bokliden (5D9j 2949), 1982, ädellövskogssluttning (EtN).
Osäkra västliga uppgifter. Jönköping Bottnaryd ´Scheutz uppger, att kontraktsprost F. N. Hagström tagit arten i den angränsande Bjurbäck (i Västergötland). Sedan i senare tid vissa delar av Bjurbäcks socken införlivats med Bottnaryd, ligger en stor del av nämnda ås i Bottnaryd´ (Hässler 1931). Värnamo Kärda 1869 (H. Fogelin i Finnved); uppgifterna i detta herbarium är ofta otroliga.
Osäkra västliga uppgifter. Jönköping Bottnaryd ´Scheutz uppger, att kontraktsprost F. N. Hagström tagit arten i den angränsande Bjurbäck (i Västergötland). Sedan i senare tid vissa delar av Bjurbäcks socken införlivats med Bottnaryd, ligger en stor del av nämnda ås i Bottnaryd´ (Hässler 1931). Värnamo Kärda 1869 (H. Fogelin i Finnved); uppgifterna i detta herbarium är ofta otroliga.
